Erik Buchanan (berättaren)

Generation 1

Min gammelmorfar Erik Roos köpte den 31 oktober 1921 tomten N:o 6 i byggnadskvarteret äpplet för 3812 kr och 25 öre av Gefle stad enligt köpebrevet som jag har i min ägo, med ett incitament att han får en rabatt på 1345 kr och 50 öre om tomten är bebyggd med ett inflyttningsfärdigt bostadshus senast den 1 april 1923. Husets beräknade uppförandekostnad var 21500 kr. Erik var byggnadssnickare och byggde år 1922 tvåfamiljshuset på Runda vägen 1 (dåvarande adressen var Runda vägen 12) efter ritningar signerade E.A. Hedin, som var stadsarkitekt i Gävle då.

Ett väderbitet fotografi på huset under byggnation.

Den obebyggda tomten ses i förgrunden och i bakgrunden från vänster till höger husen på Helgögatan 15, 18, 16 (skymt bakom trädet) och 14. Huset på Runda vägen 2 är inte byggt ännu.

Erik flyttade in i lägenheten på övervåningen med sin fru Frida och två barn, Karin och Greta som var min mormor. Lägenhet på bottenplan hyrde de ut till tysken Wilhelm Wilz med familj. Wilz arbetade på Gefle porslinsfabrik.

Erik och Frida utanför farstukvisten år 1953.

1920-talet. Herr och fru Wilz till vänster och Familjen Roos till höger, släktingarna Elsa och Erhard står i bakgrunden. Den dåvarande adressen var Runda vägen 12.

Generation 2

Min mormor Greta och hennes syster Karin växte upp i huset. Greta gick på Söderskolan och tog sen realexsamen och handelsstudentexamen på Borgarskolan. Hon har berättat för mig att under de sex åren som hon gick på Borgarskolan så gick hon varje dag sträckan mellan Borgarskolan och Runda vägen fyra gånger, vilket var upphovet till hennes goda hälsa. När hon skulle ut och roa sig så gick hon på dans på CH där hon och hennes väninna Elsa Hägg avnjöt te complé som bestod av rostat bröd och te. Mormor har berättat att när hon var liten så brukade hon se Borgmästaren komma i sitt fyrspann och hälsa på i huset mitt emot på runda vägen 2 hos en man som hette Agathon Westman.

Söderskolan på 20-talet, Greta står i mittenraden längst till höger

Greta bakom huset 1936 på hennes examensdag.

Greta träffade min morfar Lennart Danielsson och som nygifta hyrde en lägenhet på Kaserngatan i kv. Fruns hage. När de fick sitt första barn, Lennart jr, så flyttade de in och hyrde lägenheten på bottenvåningen på Runda vägen 1 och så småningom köpte de huset.

Mina morföräldrar Greta och Lennart Danielsson, med sin förstfödde son Lennart.

Generation 3

Min mamma Elisabeth och hennes fem syskon; Lennart, Lars, Sven, Per och Charlotte Danielsson växte upp i huset på Runda vägen 1. Området var fullt med barn att leka med, de lekte bland annat butt, gröna döden, tjärpapp, bollstopp och trädjaga. Innan lekarna började så röstade man alltid om vilken lek det skulle bli. De byggde lådbilar och höjdhoppställningar.

Pojkarna i grannskapet brukade cykla till en öppen plats i skogen som kallades ”Lunden” för att spela fotboll. ”Lunden” låg strax söder om lokstallarna (nuvarande järnvägsmuseet) och i närheten låg även klätterstenen ”storsten” där det utövades bergsbestigning. På vintrarna åkte de pulka och skidor nedför kullen ”Röda björn” som ligger i södra kolonin där cykelbanan nu går under järnvägen. De spolade upp en hockeyplan på tomten med hemmagjorda mål med gamla mattor som nät och sydde målvaktsbyxor av Erik Roos gamla snickarbyxor där man sydde in gamla vällingpaket som skydd för låren. Många barn gick till spilloljedammen vid lokstallarna där de jumpade på isflaken fast det var absolut förbjudet och farligt. Min morbror Lars Danielsson köpte vid 14 års ålder motorcykel med pengar från ett stipendium som han hade kvitterat ut från söderskolan. På premiärturen mötte han sin pappa Lennart som var på väg hem från jobbet, de hejade på varandra, pappa Lennart sa inget om motorcykeln och med det så var det fritt fram att köra, tänkte Lars, fast att han innerst inne visste att det var olagligt. Det bodde en grabb i området, som jag inte vill nämna vid namn av förklarliga skäl, som var väldigt teknikintresserad. Han sände radio från sitt pojkrum på P3 frekvensen så att polisen kom och körde omkring i området för att försöka lokalisera var sändningen kom ifrån. Men vad jag vet så hittade de honom aldrig.

Några av de barn som bodde i området September 1953 utanför Runda vägen 2. Från vänster Lars Danielsson, Hans-Olof Blom, Lennart Danielsson, Inge Bertäng, Sten Brodin och Birgitta Andersson.

Min mamma Elisabeth i mitten med sina bröder Lars och Lennart. I bakgrunden ser man Runda vägen 4 och 2.

Syskonen Charlotte, Elisabeth, Sven och Per Danielsson sitter i trädgården på Runda vägen 1.

Generation 4

Jag har spenderat väldigt mycket tid i huset på Runda vägen 1 under min uppväxt och jag har många fina minnen härifrån med min släkt, från högtidliga tillställningar som julafton, till att bara komma över och lägga patiens med mormor Greta eller morfar Lennart.

Jag är barnet som sitter längst bak i min mammas knä omgiven av familjen Danielsson på julafton. Runda vägen 1 i början på 80-talet.

Fleminggatan 42 i början på 90-talet. Jag och min lillebror Marcus står längst bak.

Jag och min bror Marcus växte upp i Södra Villastan på Flemmingatan 42. Det var väldigt spännande att flytta dit då vi fick egna rum, egen gård att leka på och en vind med massor av vinklar och vrår som man kunde bygga kojor i. När vi blev äldre hade vi inspelningsstudio och, till många grannars förtret, replokal i uthyrningsrummet på vinden.

I januari 2015 köpte jag och min fru Martina huset på Runda vägen 1 och flyttade in med våra två barn Alice och Edward.

Jag och min fru Martina. Rundavägen 1, 2016-09-01

Generation 5

Mina barn Alice och Edward har nu påbörjat sin uppväxt på Runda vägen 1 och har redan fått många kompisar i området och de stormtrivs. Vem vet, kanske någon dag generation 5, 6 eller 7 tar över och skapar ett nytt kapitel i denna berättelse.