Den obefintliga Karlsson på tippen och hans historia

 

Åke Nyléns kopior av Publicerade artiklar i Gefle Dagblad 1967.

 

 

 

1. Inledning och sammanfattning

Säga vad ni vill, men historien om Karl Ivar Karlsson, 71 år som kom till lasarettet efter att ha bott på soptippen i Gävle under flera år, är den mest rörande nyheten på år och dag.

– Här hittar man en person bland bråte och skräp i en styrhytt på soptippen. Det var hans hem.

– Till en början kom han inte ihåg så mycket av sitt liv, men efter ett bra jobb av några GD-journalister – de ringde bl.a. runt till pastorsexpeditioner i landet –  avslöjades fakta om denne märklige man.

– Karl Ivar Karlsson gick i skola endast tre år. Trots detta klarade han krigen utan matkuponger och blev en av Europas starkaste karlar — 160 cm lång, 56 kg.

– 17 Karlsson turnerade med cirkus och tivolin i Europa. I Ryssland uppträdde han några år efter revolutionen 1917.

Ja det var fantastiskt.

– Sedan 1953 livnärde han sig på att sälja skrot och tomflaskor i Gävle.

– Idag (1967) bor Karlsson i ett hus på Brynäs. Han var ute och reste ett tag i Europa i år, då han bl a konstaterade att fortfarande ligger dimman över Seine på mornarna.

 

FALLET KARLSSON

 

Karlsson, som tagits om hand av socialvården i Gävle, tillbrin­gade söndagen på Gävle lasarett, där han får stanna några dagar för vård innan han flyttar in i en egen lägenhet. Karlsson har lä­karundersökts och visats vara frisk, så när på några besvärande sår vid ögonen och på benen.

 

 

Han säger sig vara 67 år och för att få folkpension måste hans identitet fastställas. Socialbyrån i Gävle börjar i dag forska efter uppgifter om Karlsson, som på söndagen fick besök av Einar Orrsten, avdelningschef vid byrån.

 

En ledtråd är uppgiften att Karlsson skulle vara född. i Överby. Det är en liten plats, som ligger nära Karlsborg i Väster­götland, vilket också Karlsson uppgav. Det är närmare bestämt en mindre gård i kommunen Un­denas. GD var på söndagen i te­lefonkontakt med kyrkoherde Ernst Carlberg i Undenäs. Det finns i hans kyrkböcker inga uppgifter om att Karl-Ivar Karlsson skulle vara född i Överby.

 

Karlsson minns inte mycket från I 14. Han erinrar sig dock ett namn som låter som “Nockov“. Under de aktuella åren — 1917— 1920 — tjänstgjorde också mycket riktigt överstelöjtnant Gunnar Nauckof vid regementet Karls­son tog värvning för att kunna klara sig under de svåra krigs­åren. Varför han slutade och vart han tog vägen sedan minns han inte.

 

Det märkliga är att Karlsson gått i skola bara tre år. Det skul­le vara i Överby innan han som tioåring kom till Gävle. Han mås­te ha haft gott läshuvud för han både läser och skriver.

 

Han talar med en mjuk, tydligt artikulerande röst och hans tan­kegång verkar mycket klar. Han har däremot svårare för att min­nas.

 

–  Det är ett mysterium att en människa kunnat leva helt utanför samhället, så länge, säger av­delningschef Orrsten, Han har alltså klarat sig själv utan iden­titet under två världskrig. Man undrar hur det gick när allt var ransonerat. 

 

Karlsson säger att han köpte mat som inte var kupongbelagd. Under andra världskriget åt han en limpa som var fri från ranso­nering. Han har inte haft stora anspråk på mat. Mången Gävlebo har säkert iakttagit Karlsson när han åt en mager måltid på någon restaurang. Det blev ibland bara kaffe och två limpskivor med se­nap emellan. Karlssons utseende har varit sådant att folk lagt märke till honom. Han har haft ett långt skägg och burit enkla kläder. Han har alltid dragit en cykel med en massa saker på. Det har varit flaskor och skrotdelar.

 

Karlsson själv kommer mycket väl ihåg namnen på sina föräldrar. Fadern hette Johan och modern Anna. Dessutom minns han en av sina systrar, som han vill kalla Anna.

 

Det är värt att märka att Karlsson lämnat GD dessa uppgifter om namnen på fadern, modern och systern och tjänstgöringen vid Göta regemente innan han fick veta resultatet av efterforskningarna.

 

GD kontaktade med ledning av dessa uppgifter kyrkoherden i Karlssons födelseförsamling Ernst Carlberg.

 

Enligt kyrkböckerna där skulle det ha fötts en pojke, Karl Ivan Karlsson år 1896 i Undenäs. Födelsedatumet var 6 oktober i stället för den 8:e. Alla övriga uppgifter stämmer dock. Hans far hette Johan Alfred Karlsson och modern Anna Sofia Karlsdotter. De hade bl. a. en dotter, Anny Vilhelmina född 1891 i Askersund.

                

Observeras bör också att det i Undenas kyrkböcker står Ivan och inte Ivar. Men det är av allt att döma en felskrivning. Det framgår av kyrkböckerna i Ullervad i Mariestad, dit familjen flyttade den 4 maj 1898.

 

Där står det tydligt och klart Ivar, enligt kyrkoherde Ragnar Ernås i Ullervad.

 

Från Ullervad flyttade familjen till Gräve i Örebro län den 17 mars 1899. Gräve ligger inom Vintrosas pastorat. Där tappade GD spåret efter familjen. Vi försökte komma i telefonkontakt med kyrkoherde Ingmar Isman, men det var omöjligt, eftersom en telefonsvarare var inkopplad.

 

Några luckor återstår alltså i pusslet för att man ska vara helt säker på att mannen är identisk med Karl-Ivar Karlsson, född i Undenäs församling i Skaraborgs län den 8 oktober 1896.

 

Karlsson drog sig till i minnes flera detaljer ur sitt liv vid ett samtal med GD. Han kom ihåg att han var på 12:e kompaniet. Det var ett kompani speciellt för kortvuxna män. Han slutade på I 14 efter ett halvår då kontraktet gick ut. Varför vet han inte riktigt.

 

– Jag ville ut och röra på mig, sade han. Jag ville se solen.

 

Han minns inte vad han sedan tog vägen. Möjligen for han till Stockholm och tjänade sitt i levebröd på att dra ved. Sedan kom han antagligen tillbaka till Gävle.

 

Omkring år 1910 bodde han hos “Halta Lena” — en gumma som bodde i Finnhagen på Brynäs. Hon tog hand om honom när han övergivits av sina föräldrar. Själv sålde hon munkar på torget. Karlsson arbetade på Brynas herrgård, där han tjänade 75 öre om dagen.  

 

  

Bild på Finnhagen 

 

Hur vet då Karlsson att han skulle vara född den 10/10 1900? Jo, det är föräldrarna som berättat det för honom. Han utesluter inte möjligheten att han kan minnas fel eller att något missförstånd uppstått.

 

På Svea livgarde exercerade han på trupp och vid I 14 var han volontär och fick då och då kommandon.

 

Något år låg han på Eira sjukhus i Stockholm. Omkring 1913 var han till sjöss och kom då till Sydamerika.

 

– Livet är bra konstigt, säger han. Det är invecklat.

 

Därmed är hans identitet helt fastställd, han heter Karl Ivar Karlsson och är född 8 oktober 1896 i Undenäs församling. Han är alltså 71 år. I fyra år har han alltså varit berättigad till folkpension.

 

När GD kom med beskedet till honom att det fanns uppgifter som helt styrkte hans identitet började han dra sig till minnes sitt liv som berömd atlet i cirkusmanegerna.

 

Det är en lugn och eftertänksam reflexion han gör. Men varför har han fört ett så ensamt och kringflackande liv?

 

– Ibland har det känts som om en sjukdom har angripit mig. Jag måste vara ensam. Jag måste röra på mig.

 

Han tänkte ett tag börja på korpralskola. Men det blev inte av. Han hade inga betyg.

 

Vissa frågor återstår att utreda. Finns Karlsson i I 14:s papper? Den undersökningen hann inte genomföras på måndagen. Finns Karlsson inskriven i Maria församlings böcker? Kan hans inskrivningsnummer återfinnas i arkiven från Göta livgarde, som numera är nedlagt. Flyttade hela familjen från Vintrosa till Gävle?

 

SÅ HÄR FICK VI KLARHET

 

Axel Olsson, Gävle, ringde tidningen och talade om att Karl Ivar Karlsson, som GD skrivit så mycket om, måste vara “17 Karlsson”, en kraftatlet med specialitet att lyfta sandsäckar. 17 var hans volontärnummer vid Göta livgarde.

 

Karlsson skulle också ha arbetat vid Björkmans nöjesfält, som nu finns i Arboga, enligt Olsson, som själv varit verksam inom tivolibranschen.

 

SAMMA UPPGIFT

GD tog då kontakt med Björkmans nöjesfält. John Björkman, en av firmans innehavare, kände mer än väl till “17 Karlsson”. Karlsson hade arbetat många år hos Björkmans.

 

Fru Greta Jonsson, syster till John och Martin Björkman, gjorde omedelbart efterforskningar i sina sparade papper. På en avlöningslista från 1949 stod Karl Ivar Karlsson upptagen. Han sägs där vara född i 8/10 1896 i Undenäs. Det är exakt den uppgift som GD påträffat i  flertalet kyrkböcker. Då är sista  länken i beviskedjan funnen.  Karl Ivar Karlsson är identifierad.

 

Sista länken i identitetskedjan “17 Karlsson” Europas starkaste

 

Nu vet vi definitivt vem Karl Ivar Karlsson är. Den lilla grå gubben som setts på Gävles gator under flera år, var i själva verket en berömd och firad cirkusartist en gång i tiden.

 

Han var atlet, en av Europas starkaste karlar, trots sin småväxthet. Han var 160 cm lång och vägde 56 kilo, men kunde tack vare sin enorma styrka i armar och axlar lyfta sandsäckar på upp till 300 kilo.

 

Samma sak gjorde en tysk atlet Arthur Saxon, som var den som började med numret. Men denne vägde 118 kg och var nära två meter lång. Karl Ivar Karlsson blev känd under artistnamnet “17 Karlsson” och firade triumfer i Europas storstäder. Karlsson själv minns nu mycket väl sin tid som berömd cirkusattraktion. Hans berättelse är fascinerande. Den har också gjort att forskningarna efter hans identitet är avslutade.

 

Axel Olsson, Gävle, gav GD tipset som blev sista länken i beviskedjan för att fastställa Karlssons identitet. Efterforskning i gamla papper hos Björkmans nöjesfält, i Arboga visade att allt stämde.

 

 

En kväll fick han och en rad kamrater gratis besöka en föreställning som cirkus Orlando gav på Djurgården i Cirkusbyggnaden. Där uppträdde en tysk atlet, en jätte som hette Artur Saxon. Han lyfte en sandsäck utan hörn på 250 kilo. Den som i publiken kunde göra om det skulle få 300 kronor.

 

SKRATTSALVOR

– Kamraterna försökte knuffa fram mig, berättar Karlsson. Men jag var lite blyg av mig. Till sist gick jag ändå in i manegen. Då Tjöt publiken av skratt.

 

Och undra på det. Det var en mycket liten man som stegade fram. Karlsson är 160 cm lång. Han vägde på den tiden 57 kilo.

 

– När det blev ett sådant liv vände jag. Men då tog en stallvakt tag i mig och sa att jag skulle få vara med fast jag var liten. Han trodde förstås att jag inte alls hade nån chans.

 

Men Karlsson lyfte säcken. Och publikens jubel var gränslöst. Han fick också sina 300 kronor. Han kom igen och tjänade 300 kväll efter kväll. Och det slutade med att han fick engagemang vid cirkus Orlando.

 

Nu hade han byggt upp sig ännu intensivare. Han höll ett tag till i Göta livgardes gymnastiksal och sandsäcken blev tyngre och tyngre. Men så drog landstormarna in i gymnastiksalen och då fick han flytta ut träningen i regementsparken. Där körde han hårt en månad. Han höjde sin lyftförmåga med 90 kilo på denna tid.

 

Nu får man inte glömma att sandsäcken var rund utan hörn. Det fanns alltså inga fästen for händerna. Det gällde att böja sig ner på knä och rulla upp säcken och resa sig upp stående så att den hamnade på ryggen. Många värnpliktiga försökte göra om det. De: var ytterst få som lyckades. De trillade på rygg.

 

SUCCÉ ÖVERALLT

Vintern 1919 reste 17 Karlsson med cirkus Orlando genom hela landet och gjorde succé överallt. Tidningar skrev massor av spaltmeter om honom. Han gjorde bejublade framträdanden i bland annat Göteborg och Stockholm. Turnén slutade i Norge. Från dåvarande Kristiania reste han till Gävle i december och började på I 14.

 

Fanjunkare Bror Johansson, som omkring 1920 kom i tjänst som volontär vid I 14, minns volontär Karlsson på 12: e kompaniet som en cirkusartist. Bland annat kommer han ihåg att Karlsson lyfte en vuxen karl, som fick sätta sig på Karlssons handflata. En uppvisning med Karlsson som främsta attraktion ordnades också en gång i regementets gymnastiksal.

 

I början av juni 1920, for han ut på en ny turné, den här gången med Gävlebon Julius Fredrikssons nöjessällskap som nu reste genom Norrland. Och det var ett omfattande företag med bortåt 40 anställda när det var som störst.

 

TOPPEN

Under 20-talet nådde Karlsson toppen. Han uppträdde i Europas större städer som stjärna i flera stora cirkusar. Han drog ned våldsamt bifall från publikskaror i Polen, Lettland, Ryssland, Holland och Tyskland.

 

Överallt ställde starka karlar upp för att besegra honom.

 

– När det kom fram en motståndare som jag trodde skulle bli väldigt besvärlig hade jag ett knep som alltid gick hem. Jag tog två råa ägg i händerna när jag lyfte upp sandsäcken på ryggen. Min motståndare måste göra likadant. Det hände faktiskt aldrig att ett ägg gick sönder för mig. Men värre gick det för motståndaren, som knöt händerna vid ansträngningen. Hans händer blev kletiga när äggen mosades.

 

Karlsson hade också ett annat specialtrick. En planka lades på två bockar. Det var ungefär två meter mellan bockarna, som var omkring en halvmeter höga. Tolv man fick sätta sig på plankan. Karlsson kröp sen inunder plankan och när två man tog bort ena bocken höll han plankan med sin kropp.

 

En gång halkade Karlsson då det var isigt och stukade sitt ena knä. Men den skadan var inte så allvarlig att den hindrade honom  från att fortsätta.

 

FRÄMMANDE SPRÅK

Han lärde sig nu också tala och förstå flera främmande språk. Han behärskade plattyska bäst.  Det berodde på att han uppträdde i speciellt många tyska städer. Genom de många utländska artister han träffade lärde han sig också lite franska.    

– Men det blev mest glosor. Någon grammatik lärde jag mig aldrig.

 

I Ryssland turnerade Karlsson några år efter revolutionen 1917. Och då fick man fara hur som helst i motsats till nu, menar han.

 

Hans sista cirkus hette Villander. Han skildes från den 1929. Under trettiotalet reste han med ambulerande nöjesfält och uppträdde i mindre sällskap. Ett tag hade han också eget tält.

 

UNDER KRIGET

 

År 1940 strax efter krigsutbrottet tog han anställning hos Björkmans nöjesfält och där blev han över kriget och ytterligare några år. Han lämnade Björkmans 1952. Då kom han åter till Julius Fredriksson. Den här gången skötte han skjutbanan. Det höll han på med omkring ett år.

 

Vi är alltså framme vid 1953. Sedan dess har Karlsson hållit på med att sälja skrot och flaskor.

 

Sista åren hos Björkmans hade han också stått för skjutbanan.

 

Mot slutet av sin artistbana fick han ont i fötterna. De tålde inte påfrestningarna. Och det var de svaga fötterna som tvingade, honom att sluta. Men hela tiden har han drömt om att göra comeback. Han har hoppats att fötterna skulle bli bättre. Han har velat klara sig själv. Styrhytten på soptippen var en tillfällig bostad. Det blev den också. Nu flyttar han till en bostad där han vill och får stanna.

 

Hur kan det komma sig att Karlsson inte tidigare berättat om sitt liv som artist?

 

Han säger att han tänkte att det inte skulle ha tjänat mycket till om han talat om det. Dessutom är det mycket som han glömt och som först nu när han får veta vissa fakta genom GD, drar sig till minnes.

 

Karlsson övergavs aldrig av sina föräldrar. Det råkade bli så att han uppgav det. I själva verket var det Karlsson som gav sig av hemifrån.

 

Han tror att det var 1911 i Gävle. Modern var då död. Hon avled 1903 i Lillkyrka i östra Närke. Fadern, som arbetade i Gävle hamn, blev ensam med sex barn.

 

Exakt hur och när han kom till Gävle har han glömt.

 

Att han klarade sig under andra världskriget berodde alltså på att han var anställd vid Björkmans nöjesfält.

 

Enligt vad GD fått fram var Karlsson mantalsskriven i Trångsund. Han arbetade en tid med jordbruksarbete på en gård som hette Rickardsvik, men där hade han inte ro att stanna länge.

 

Under sin tid som artist samlade han en uppsjö av klipp, foton och affischer om sig själv. Men han har förlorat allt.

 

Enligt uppgift skulle han ha tappat sin väska med alla minnessaker i Sala.

 

När han fyllde femtio samlade kamraterna vid Björkmans till en silverklocka. Den har han kvar än i dag. Men den finns hos urmakaren.

 

Vi ställde en närgången fråga:

 

– Det finns folk som antyder att ni skulle ha pengar.

– Ja,  jag har hört det. Men det är fel. Jag har inga pengar.

 

Karlsson har ett synnerligen klart intellekt. Hans ordförråd är förbluffande stort. Han skrattar ofta hjärtligt när han berättar minnen från sin stortid som atlet i Europas cirkusarenor.

 

Beläst person med rikt ordförråd

 

Han är också en beläst person. Astronomi har hört till hans favoritlitteratur. Han har också gärna läst om djurens liv.

 

Men hur kunde det komma sig att han var så stark? Han säger att läkarna aldrig kunnat lämna något klart svar trots att han genomgått många undersökningar.

 

Vissa teorier kom fram om att Karlsson skulle ha dubbla senor eller muskler. Men ingenting har bevisats.

 

– Till en del berodde styrkan på träning också, säger Karlsson.

 

Tidvis har han haft ett behov av att dra sig undan och vara för sig själv. Men under de samtal GD haft med honom har han varit positiv och lätt att få kontakt med.

 

Läs om bl a obefintlige Karlssons släkt efter släktforskaren Stefan Simanders utredning i Gävles FACEBOOKGRUPP “Du vet att du är från Gävle om…”!

 

Hur var miljön i Gävle i övrigt vid 2a världskrigets inträde…? Läs dessa tidningsurklipp som ger er en bild av alla svårigheter  även om man inte var helt okänd som Karlsson.

————————————————————————————-

april 10, 2012

Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be