Tavelmålarna på Brynäsgatan
Publ 2011-09-25 i Arbetarbladet.
Bengt Eklund var bara 20 år och Bertil Lundqvist 21 när de tillsammans med vännerna Gustaf Höglund och K-G Holmkvist flyttade in på vinden i det gamla KFUM-huset vid Brynäsgatan 8.
Där ordnade de kvällskurser i krokiteckning inför livs levande nakenmodeller två gånger i veckan. Däremellan målade de egna tavlor, diskuterade konsthistoria och lyssnade på klassisk musik. Alla fyra var duktiga amatörer men ingen av dem kunde leva på sin konst utan fick försörja sig med vanliga jobb. Eklund var bokbindarlärling och Lundkvist arbetade som dekoratör.
Det dröjde inte länge förrän kretsen utökades med Birger Mörk (som då fortfarande hette Magnusson) och May Östberg – den enda kvinnan i församlingen. Ytterligare några talanger kom och gick i trapporna och så här i efterhand är det inte helt lätt att reda ut vilka som ska räknas med i gänget eller inte. Bland dessa gästartister fanns betydligt äldre violinisten Allan Hillblom, som ingick i Kungliga hovkapellet redan på 1920-talet. Där fanns också den späde Birger Forsberg från Kerstinbo som var inneboende hos en moster på Skeppargatan och bara femton år när han 1937 togs upp i kamratkretsen på Brynäsgatan.
May Östberg var född 1907 och dog 1966. I sin ateljé vid Södra Skeppsbron, med utsikt över ån och hamnkvarteren, skapade hon lågmälda målningar i dova färger och grafiska blad i utsökta mönster. Under 1950- och 60-talen ställde hon ofta ut på galleri Svarta Katten i Gamla Gefle. Det var också May Östberg som gjorde den lapptäcksliknade ridån till biografen Spegeln 1957.
Under takåsarna, fyra trappor upp, hade de unga konstnärerna en magnifik utsikt. I väster, på andra sidan järnvägen, reste sig Betlehemskapellet och bakom det bredde hela staden ut sig med hustak och torn. Från fönstret åt norr skymtade en bit av Inre hamnen med magasinen på Skeppsbron. Även briggen Gerda – den ursprungliga – syntes från den här utkiksposten så hon blev ett återkommande motiv på gruppens tavlor.
Runt väggarna i den terpentindoftande ateljén stod målningar uppradade, där fanns också en kamin och en hylla full med konstböcker. De unga begåvningarna lät sig påverkas av impulser från olika håll, kanske mest från Frankrike, men utvecklade ändå en egen gemensam stil – som de så småningom lämnade för att gå vidare i olika riktningar.
Man ordnade ofta gemensamma utställningar i ateljén och efter några år började den lilla kamratkretsen kallas för Brynäsgruppen. Det var den konstintresserade museichefen Philibert Humbla som tyckte det var ett passande namn med tanke på gatuadressen.
Brynäsgruppens medlemmar var ofta ute och letade motiv runt om i Gästrikland och vid minst tre tillfällen i början av 1940-talet blev de tagna för spioner. Första gången var när Gustaf Höglund och Birger Forsberg satt och målade vid lokstallarna i Gävle en sommarnatt och tre poliser dök upp och undrade vad de höll på med. En gång reste några av de unga konstnärerna till Hofors och gjorde skisser av stålverket så att bruksfolket började ana oråd. Tredje gången hade Bertil Lundqvist tagit sig till Bomhus för att måla av några industribyggnader vid Korsnärverken. Men han förirrade sig in på förbjudet område och läxades upp av bolagets högste chef, Vilhelm Ekman. Historien lär dock ha slutat med att direktör Ekman köpte den färdiga tavlan.
1941 förklarade KFUM att de behövde sin vind till andra ändamål så konstnärerna fick packa ihop sina pinaler och flytta till Centralpalatset. Redan efter ett år var man dock tillbaka i sina gamla lokaler och där blev man kvar till strax efter andra världskriget då Brynäsgruppen upplöstes.
Medlemmarna skingrades nu åt olika håll. Karl-Gustaf Holmqvist övergav tidigt sina konstnärsdrömmar och började sälja annonser åt Gefle Dagblad, men av de övriga blev nästan alla erkända artister.
Bertil Lundkvist, som kanske var den största begåvningen, utbildade sig i Köpenhamn och Stockholm och gjorde sedan resor till Italien och Frankrike. Han hade flera utställningar och utförde dekorativa väggmålningar i hemstaden, både i Konsums varuhus och Nynässkolan. Men han hade stora personliga problem och i november 1962 hittades han död i sin bostad som låg just på Brynäsgatan 8. Bara 47 år gammal.
Bengt Eklund hade börjat måla redan som 14-åring och när gruppen upplöstes flyttade han till Stockholm och studerade för storheter som Isaac Grünewald och Otte Sköld. Han återvände sedan till Gävle där han blev kvar under resten av sitt liv, bland annat som konstlärare vid olika skolor. Eklund tillbringade fler än trettio somrar i Bohuslän där han skildrade hav, berg och oväder i olja och akvarell.
Efter några år som kontorspojke på Gevalia och dekoratör på porslinsfabriken debuterade Birger Mörk vid Gävle museums invigning 1940. Tre år senare flyttade han till Stockholm. Han slog igenom på allvar 1954 och har tavlor hängande både på Nationalmuseet och Moderna museet.
Gustaf Höglund försvann också till Stockholm och Grünewalds målarskola. Han har målat porträtt, landskap, stadsbilder och interiörer och är representerad bland annat på Länsmuseet Gävleborg.
Slutligen då Birger Forsberg, grafikern, skulptören, målaren och tecknaren som i trettio år var lärare på Konstfack i Stockholm. 1965 gjorde han en väggdekor i Slussens tunnelbanestation och är i dag mest känd som skapare av Hedesundavävarna.
(Ingen artikelförfattare är angiven).
—————————-
Public. 2015-05-22 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
