“Gävlevandringar med Folke
av Folke Löfgren och Barbro Sollbe”
Smedjegatan 18
Gården här i slutet av Glasmästargränd, Smedjegatan 18, var Anders Otto Rönnings barndomshem vid sekelskiftet 1800, fast huset var nog mindre då. Hans far hade osäkra inkomster. Han var “sjötullsbesökare” och tog upp avgifter från skepparna som inte sällan försökte gömma sitt tullpliktiga gods.
(Publicerat av Ingvar Henricson i en artikel i Gefle Dagblad 2008-02-14 “Bland skeppare och sjömän i gamla Gefle)
—————————-
På Smedjegatan 18 i Gamla Gefle bor (1988) en av landets mera kända “hantverkare”. Hans produkter beskådas av hela svenska folket. Hantverkaren ifråga heter Staffan Lindénoch han tillverkar “stollar”, tecknade figurer som kommenterar stora och små händelser. Hans hustru Ulla-Märta målar tavlor.
Då den stora stadsförnyelsen ägde rum på 1950-talet beslöt man att rädda gamla Söder, stadsdelen som undgått de stora stadsbränderna. Huvuddelen av bebyggelsen där härrör från 1700-talets slut och 1800-talets början. Det skulle inte bli ett museum utan en helt vanlig stadsdel för alla människor – men med övervikt för konstnärer och konsthantverkare.
Inte är stadsdelen riktigt som för 200 år sedan, men gränderna med sina kullerstenar och vändstenar i kvartershörnen är från gamla tider. Till det yttre är husen sig rätt lika, men invändigt är de moderniserade.
Smedjegatan – paradgatan
Smedjegatan 18 med sin trappa rakt ut i gatan, sina två våningar och gaslyktan på väggen hör till de mera storvulna på gamla Söder. Smedjegatan är en av stadsdelens paradgator.
Före 1869 års stadsbrandsåg husen efter Drottninggatan i Gävle ut som Smedjegatan 18. Alla hade de trappor utanför huslivet. Några trottoarer fanns ej. En liten skillnad var det:
Drottninggatan hade kanonviskor (borstar) utanför de flesta husen. Borstarna angav att det var en butik i huset. Gatorna hade inga gångbanor på den tiden. Polisen skulle enligt reglemente “mitt i gatan gå”. Det gällde att inte vara “rund under fötterna”, annars kunde man snubbla över trapporna efter gatan.
Ett hus för sjöfolk
På Smedjegatan 18 bodde styrmän och sjökaptener i sex decennier. Gården byggdes på 1600-talet av skeppstimmermannen Mattias Westerwijk. Han fick 1702 ett eget fartyg, Perlan, som bland annat färjade Karl XII:ssoldater till Riga.
I Gerda Ödmans bok “på den tiden” står talat om en flicka, Hanna Back. Då hennes far, som var sjökapten, en vinterdag 1852 skulle undsätta ett infruset fartyg på redden, drunknade han. Sorgen blev stor i det Backska hemmet, och försörjningen blev ett problem. Lilla Hanna, som var 12 år, fann på råd. Hon började sticka mössor till försäljning. Med de färdiga mössorna gick hon sedan upp till jungfru Wahlqvist som bodde en trappa upp på Smedjegatan 18 och hade kramhandel, där mössorna såldes för 24 skilling eller 50 öre.
Det fanns gott om affärer på Smedjegatan vid sekelskiftet, där rådde liv och rörelse. Hästfordon, dragkärror och massor av barn fanns på gatan. Det var Gamla Gefles affärsgata. på Smedjegatan 18 bodde J A Wennberg. Han var grosshandlare och sålde ägg och smör på 1920-talet.
Snett emot Smedjegatan 18 låg Matilda Wigzells diversehandel och mjölkmagasin. Fru Wigzell hade en dotter, Ingeborg, som gav musiklektioner. Affären är i dag omgjord till bostad. på Srnedjegatan 16 bodde en hönsgumma. Hon sålde färska ägg och ibland hade hon hönsen som “tamboskap” i köket. Flera klensmeder, som hade yrket i arv, bodde på gatan.
I fastigheten Smedjegatan 5 var det mejeri. Ägaren till mejeriet hette Anders Gustaf Andersson. Han kallades för Mjölk-Anders. Mejeriet övertogs av handlanden Gustaf Wahlström och sedan av Gävleortens Mejeriförening. Mejeriet och de tillhörande stallarna bidrog till att göra gatulivet livligt.
Träffpunkten behövs
Gamla Gefle blev kanske inte helt som man tänkt sig. Visst hade man väl önskat få ha kvar en gammal diversehandel, ett kafé som en träffpunkt samt några hantverkare till. Stadsdelen kunde vara mindre sluten.
Joe Hillgården står dock alltid öppen. Den är en vilopunktpunkt för Gamla Gefle. Efter förhandsanmälan har man i många år kunnat komma in till Johnny Mattssongården och till Ester Lundviks keramikverkstad, Dal-Eriks silversmedja, J-bergs friluftsfotoateljé med flera gårdar. Kring Snus-Majas tomt, som är en öppen plats, ett sluttande torg, har vi Antikboden som Bertil Karlsson startade, Vandrarhemmet och Söderhjelmska gården. Visst kan vi vara stolta över Gamla Gefle. Det är få städer som kan visa en så väl sammanhållen träbebyggelse från 1700- och 1800-talet. Gillet Gamla Gefle (stadsdelsföreningen) gör en kulturell insats med sina Södersöndagar med utställningar på gårdar och plank, midnattsmässa med mera. Söder är och förblir vår förnämsta turistattraktion.
Stadsdelen är emellertid inte endast till för turister utan också för oss vanliga gävlebor. I Gamla Gefle kan vi koppla av från dagens jäkt, få perspektiv på tillvaron och meditera över tider som svunnit.
Smedjegatan – Gamla Gefles egen paradgata
Gefle Dagblad 15 September 1984
Utgiven 1988.
Barbro Sollbe.
———————————————————–
Källa: Gävlevandringar med Folke av
Folke Löfgren och Barbro Sollbe.
———————————–
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.
