“Gävlevandringar med Folke
av Folke Löfgren och Barbro Sollbe”
Konstnären Lilly Källander är (1984) verksam vid högskolan och har tecknat dels dess fasad, dels förklaringarna till arkitekturtermerna ovan.
Den här imponerande och praktfulla byggnaden, uppförd i nygotisk stil och ritad av arkitekten H T Holmgreni Stockholm, blev färdig för invigning till dövstumskola 1897. Delägare i skolan var landstingen i Gävleborgs, Kopparbergs och Uppsala län samt Gävle stad. Från dessa landstingsområden och Gävle stad rekryterades eleverna.
På Vallbacken
Då huset skulle uppföras var huvudmännen oense om platsen för byggnaden. Bland annat föreslog en representant för landstinget i Uppsala att man skulle inköpa Örbyhus slott och bygga om detta till skola. Gävle kom emellertid i ett gynnsammare läge sedan stadsfullmäktige beslutat att utan kostnad upplåta lämplig plats i staden. Så byggdes Dövstumskolan en bit utanför staden på Vallbacken, omgiven av vretar och stenkummel.
Än i dag har byggnaden, som i dag är högskola, ett fritt och vackert läge. Tidigare frågade sig många icke gävlebor då de fick se huset: Vad är det för borg eller slott ni har? Att det var en skola trodde de ej.
1897 —1945 var det dövstumskola och därefter folkskoleseminarium och lärarhögskola för att i dag vara högskola (1984).
Nog blir man betagen av byggnaden med portalen och det höga tornet med sidorisaliterna avslutade med krenelering och mindre torn.
Sovsalar
Då huset var nybyggt och tjänstgjorde som dövstumskola inrymdes där sovsalar för 125 elever samt rum och kök för vaktmästaren, ett rum för maskinisten, två rum för husmodern, två “jungfrurum”, föreståndarens bostad bestående av fem rum och kök samt jungfrukammare och kök. På vinden fanns sjukrum med mera.
Eleverna inackorderades på skolan. De flesta döva lärde sig tala. Först fick barnen lära sig konsonanten F, sedan några till, så till sist några vokaler som till exempel A. Efter någon tid kunde de säga enkla ord som apa, fat och så vidare. Efter ett år brukade de kunna bilda en hel mening som: “Får jag kaffe?”.
Vinterfoto 1985: Leif Jäderberg,
Gefle Dagblad
Hur mycket kommer vadmusklerna att växa? Interiör från högskolans friskvårdslinje.
Foto 1981: Gun Wigh, Gefle Dagblad.
Yrkesutbildning fick man även på skolan. Det var endast i ett fåtal ämnen som skomakeri, skrädderi eller snickarlära. Flera av eleverna fick plats på skofabriker eller som västsömmerskor och snickare.
Ryska smällare
Då det var högtidsdagar på skolan fick eleverna släppa loss. Rektorns födelsedag var en högtidsdag. Då inköptes ryska smällare som smälldes av utanför rektorsexpeditionen till allas förtjusning — även rektorns. Alla elever kunde självfallet ej höra smällarna. De som enbart var stumma kunde höra, men även de som var döva sågs deltaga med glädje i upptågen.
Hur är det i dag? Ryska smällare som fanns på 1930-talet finns ej. Men en rektor finns det på skolan. Skolan tycks sjuda av aktivitet. Jag kliver in genom huvudentrén och möts av flera elever. En del sitter ute i den stora korridoren och diskuterar eller har grupparbete. Några lärare möter jag. Gamla bekanta.
— Hur trivs du på gamla Dövstumskolan, frågar jag. — Är den inte opraktisk med sina höga tak, stora fönster och alla prång?
— Skolan är charmig — jag trivs här, var svaret. En elev säger att akustiken är dålig, men hon skulle inte vilja gå i någon annan skola. Jag går in på biblioteket där en kvinnlig lärare har lektion. Jag stör henne i tron att det är en elev, och vi växlar några vänliga ord.
Jag möter ännu en bekant som säger:
— Stadens vackraste byggnad — men man ska se den i månsken.
En kvinnlig lärare anser att den är lika vacker vid solnedgången — siluetterna av tornen avspeglar sig så fint.
— Huset ser ut som en engelsk slottsbyggnad från 1500-talet, säger en. — Här kunde man spela något drama av Shakespeare i parken framför byggnaden.
Spelhålor
Jag vandrar upp för den fina breda trappan i husets mitt och blir romantisk. Uppgången till vinden är ej dålig — men vad möter en? På dörrarna står “Spelhåla” och så en siffra. Tydligen finns det flera spelhålor. Ja, den här tidens ungdom är annorlunda. Spelhålor i skolan? Jag gläntar på en dörr och ser ett piano och en stol — det är hela möbleringen. Rummet är pyttelitet. De andra spelhålorna är lika små.
Tänk att alla jag mötte var så nöjda! Jag måste haft tur?
Stadens högskola vill vi säkert behålla i stadsbilden som den är, med trevliga glada lärare och studerande.
“Vackrast i månsken”
Gefle Dagblad 10 mars 1984
Utgiven 1988.
Barbro Sollbe.
Källa: Gävlevandringar med Folke av
Folke Löfgren och Barbro Sollbe.
———————————–
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.
