“Gävlevandringar med Folke
av Folke Löfgren och Barbro Sollbe”
Gasklockorna, Atlasgatan 3.
BRYNÄS.
Från gasklockorna i Gävle spreds i flera decennier inte endast ljus på våra gator och gränder utan även värme i våra bostäder. Nog var det mera romantiskt att stå under en gaslykta och leta efter en nyckelknippa än under en kallt lysande neonlykta! Gasljuset hade ett mer levande och vänligare sken — men man måste hålla med om att neonljuset är effektivare. Ingen husmor klagar i dag över elspisen, men protesterna var många då de gamla gasspisarna försvann.
Det är inte endast de vackra gamla gaslyktorna i Gamla Gefle, eller gaslyktorna vid Slottsträdgårdsgatan och Kungsbäcksvägen invid ån, som minner om gasverkstiden i Gävle. Det gör även de två stora gasklockorna som ligger strax söder om Stenborgskanalen i Inre hamnen. På långt håll ser alla sjöfarande de stora runda byggnaderna med sina kupoler.
Bobergs första
För den arkitektoniska utformningen av den första gasklockan svarade den kände arkitekten Ferdinand Boberg. Det nya gasverket började uppföras 1891 och den första gasklockan kunde tagas i bruk 1893. En större gasklocka tillkom några år senare.
Till de båda gasklockorna hörde kolhus, retorthus, reningshus samt ett litet bostadshus. Gasklockorna är indelade i fält med två fönster i varje fält samt pilastrar på jämna avstånd från varje fönsterpar. De är uppförda av rött tegel och väggen har en effektfull ornamentering i ljust tegel närmast under taklisten.
För Ferdinand Boberg blev uppförandet av gasklockan och därtill hörande byggnader hans tredje stora arbete i Gävle och hans enda industribyggnad i staden. Runt de stora gasklockorna — och med en öppen plan framför dessa — ligger övriga hus som hör till anläggningen. De är uppförda med samma ornamentering i ljust tegel som gasklockorna.
Än i dag är gasverksbyggnaderna rätt välbevarade trots att gasverket nedlades på 1960-talet. Grossistföretaget Nejmans Exportaffär som handlar med olika slag av metallskrot, använder lokalerna.
Detta är korsningen Drottninggatan/Kungsgatan och det är Eskilstunaboden som finns i hörnet.
På 1910-talet slår elljuset igenom på allvar och konkurrerar snabbt ut gasljuset i hemmiljö. Däremot används gas för gatubelysning fram till efter andra världskriget. I mitten av 1930-talet finns drygt 1.100 gaslyktor runt om i Gävle som är en av de städer som längst håller kvar gasljuset.
Första gasverket
Allt har sin historia. Så även gasverket och de som under årtionden haft sin försörjning och sitt arbete genom gasverket. Låt mig berätta:
Det första gasverket startade 1861 i Gävle. Det var en engelsman, H A Milne, som tog initiativet till gasbelysningens införande i staden, och ett gasverk uppfördes på nordväst, strax norr om vår nuvarande teater. Engelsmannen Milne erhöll en uppgörelse med Gävle stad, som sa, att staden skulle äga rätt att efter 30 års förlopp och efter gode mäns värdering inlösa gasverket i då befintligt skick. Så skedde även. Då staden övertog gasverket var ledningar och gasverk rätt utslitna. Staden uppförde därefter ett nytt gasverk på Atlasområdet 1891, samtidigt som det gamla gasverket vid teatern revs.
Det gamla gasverket var uppfört av engelsmän samt av engelska ingenjörer och experter. Så skedde även i andra större svenska städer. Allt började i enskild regi och övertogs sedan som en allmän angelägenhet av kommunerna.
1966 levereras för sista gången gas från Gävle gasverk.
Simpson från England
Många av de gasverksbyggande engelsmännen i vårt land stannade kvar i Sverige — så gjorde man också i Gävle. Här ett exempel.
Från en liten stad utanför London kom James Simpson till Gävle som expert. Han var med om att uppföra stadens första gasverk. Sedan stannade han kvar som driftschef för gasframställningen. Hans son, Otto Simpson, som föddes i England 1877, följde faderns yrke och blev gasmästare i Gävle vid seklets början. Otto Simpson avled 1965. Hans son Frank Simpson tog vid där fadern slutade och blev förman på gasverket. Frank Simpson bodde kvar i en av gasverksbyggnaderna till dess byggnaderna togs i anspråk för annat ändamål. Då hade tre generationer “Simpsöner” varit i någon mån knutna till gasverket.
På 1920-talet sysselsattes enbart på Atlasområdet ett trettiotal gasverksarbetare. Därtill kom rörläggare, justerare av mätare och mätaravläsare, lykttändare. montörer, koks- och tjärförsäljare samt kontorspersonal. Det totala antalet anställda vid gasverket uppgick till ett hundratal.
Visst hade gasen många nackdelar. Gasläckor var icke ovanliga och ledningssystemet var dyrt. Reparatörerna hade inga gasmasker då de reparerade läckor, och det hände att de fick åka upp till Sjukhuset för att få syrgas sedan de hållit på för länge med att täta en gasläcka. Några träd dog i den gamla esplanaden på Nygatan på grund av gasläckor, men de kunde ersättas. Människor som tröttnat på livet fick sin vilja igenom med hjälp av några gaspolletter…
De gamla höga och rikt utsmyckade gaslyktorna vid entrén till gasverket har fått ge vika för stålrörsspiror försedda med neonljus som kastar ett kallt men intensivt sken över gasverket. Ljuset medverkar emellertid till att förhöja byggnadernas elegans. Gasklockorna är kulturminnen.
Bobergs första och sista industribyggnad i Gävle
Gefle Dagblad 15 december 1984
Källa: Gävlevandringar med Folke av
Folke Löfgren och Barbro Sollbe.
———————————–
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.
