“Gävlevandringar med Folke
av Folke Löfgren och Barbro Sollbe”
Filadelfiakyrkan, Södermalmstorg, Söder.
Filadelfiakyrkans fasad mot Södra Kansligatan och Södermalmstorg. Foto: Gun Wigh, Gefle Dagblad 1985.
Filadelfiaförsamlingens kyrka har ett vackert läge vid Södermalmstorgi Gävle. Kyrkans framsida mot torget väcker uppmärksamhet.
Vid en första anblick ser den ut som en jättestor orgelfasad. Mellan de mäktiga pelarna, som sträcker sig från grunden upp till takåsen, är fönstren inglasade. Kyrkans orgelfasad ger en effektfull bakgrund till Olof Hellströms skulptur Havsgrupp, som står mitt på torget. Inne i kyrkan ger ljuset genom fönstren extra rymd åt rummet. Kyrkan har blivit kallad Ljuskyrkan. I kyrksalen finns en stor läktare mot västra sidan samt en längsgående läktare mot norr.
Havsgrupp
Foto: Lisse-Lotte Danielson
Även på läktarna har man på ett fint sätt kunnat tillvarata dagsljuset. Kyrkan rymmer över 600 sittplatser. Kyrksalens fond domineras av en flygel, predikstol och ett sex meter högt träkors. I fonden har beretts plats åt församlingens äldste – för närvarande femton personer. Textilierna i kyrkbänkarna är hållna i en varm röd färg.
Stans största frikyrkoförsamling
Arkitekt var dansken Norman Kjeldsen. I september 1961 togs första spadtaget och i april 1963 kunde kyrkan invigas av landshövding Jarl Hjalmarson och pastor Lewi Pethrus. Kyrkan hade med inventarier kostnadsberäknats till 1,6 miljoner kronor men sluträkningen visade på över 2 miljoner kronor.
Filadelfiaförsamlingen i Gävle bildades den 14 november 1921, då 133 medlemmar bröt sig ur Gävle andra baptistförsamling. I dag är den stadens största frikyrkoförsamling med 892 medlemmar, därav ett stort antal ungdomar.
Först 1924 erhöll pingstförsamlingen egen fastighet. Då inköptes Godtemplarföreningens fastighet vid Södermalmstorg för 50000 kronor. Godtemplarföreningen hade i sin tur köpt huset 1882 av Gefle missionsförsamling.Huset byggdes 1855 och kallades då allmänt för Södra bönhuset. Innan det revs 1960, torde det ha varit en av vårt lands äldsta frikyrkobyggnader.
Filadelfiaförsamlingen i Gävle fick nöja sig med flera tillfälliga lokaler. I början av sin verksamhet hyrde man av Templet Gestrikland det så kallade Norra bönhuset, som låg på Norra Kungsgatan 29.
Provisorium i badhuset
1960-1963, då Ljuskyrkan vid Södermalmstorg byggdes, tog man Murénska badhuseti besittning, Badhuset, som låg där polishuset nu har sin plats, passade bra. Golv lades över den stora badbassängen och en estrad uppfördes mot väggen där badgästerna förr stått under svalkande duschar.
Simhallen blev kyrkligt utformad. Entrehallen disponerades om till garderobsutrymmen. Omklädningsrummen bibehölls och togs i anspråk för söndagsskolans verksamhet. Även för barn- och ungdomsgrupper fanns rum. Stora simhallen var 16×9,3 meter och läktare i hallen 3×8 meter. Plats kunde beredas i hallen åt 250 personer. Simhallens varv var spetsbågeformade med tre stora fönster, som bildade en triangel. Nedanför fönstren och alkoverna för duscharna var predikorummet. Det såg faktiskt ut som en riktig kyrka.
Under församlingens tidigaste år måste man vid större möten och konferenser hyra andra lokaler. Pastor Gustaf Robert, som var pingstförsamlingens förste föreståndare, fick läroverkets aula upplåten för ett första möte.
Med eller utan tungor?
På den tiden fanns det ibland elaka människor som spred osanna rykten om “pingstvännerna”, varför rektorn gärna ville höra hur det första mötet varit. Han frågade då läroverkets vaktmästare O Asplund. Vaktmästaren, som allmänt kallades Vaktis, svarade:
– Jo, det var bra, mycket sång var det, och bra på alla sätt.
– Talade dom med tungor också?
– Ja, har rektorn hört några som talar utan tungor då?
Rektorn vågade inte fråga mer.
Vaktmästaren var känd för sina repliker och fruktad av skolpojkarna, men även yngre lärare hyste viss respekt för Vaktis.
Många föredrag och konserter hölls också i aulan av olika sällskap. Asplund tillfrågades av rektorn om det varit mycket folk på konserten en gång och svarade:
– Inte var det så mycket som när “pingstliljorna” sjunger och har möte, för då är det fullt hus.
Helig mark
Platsen, där Filadelfiakyrkan står, kan man säga är helig mark. Det var här som väckelsens folk – i och med att man bildade Gefle missionsförening (som senare bytte namn till Gefle missionsförsamling) – konsoliderade sig och byggde Södra bönhuset. Här samlades man, läste sin bibel, diskuterade, sjöng och bad.
I mitten av 1800-talet drog en koleraepidemi genom staden och många barn blev föräldralösa. Vid ett möte i Södra bönhuset diskuterades vad man kunde göra för dessa barn.
En tolvårig ofärdig flickasom hört de äldres obeslutsamma överläggningar sade:
– Men tag mina sparpengar och gör ett barnhem!
Det blev den tändande gnistan till Enskilda barnhemmet Salem, som i över hundra år fick utöva sin verksamhet i staden.
I Södra bönhuset predikade bland andra prosten C A Forsell, läroverksadjunkt O Hj Humble, vice häradshövdingen Axel von Post och lektorn P P Waldenström. Lekmannapredikanten och musikern Oskar Ahnfelt predikade även i Södra bönhuset – men fick böta därför att mötet ej var anmält i laga ordning. Han hade brutit mot det så kallade konventikelplakatet.
Äldste
I dag finns inga konventikelplakat. Ordet förkunnas fritt och frimodigt. Inom pingströrelsen försöker man leva som de första kristna församlingarna gjorde med en förtroendemannakår av “äldste” i spetsen för arbetet. Varje församling styr sig själv.
Filadelfiaförsamlingen i Gävle uppehåller traditioner från Södra bönhusets dagar. Filadelfia i Gävle har en stor kristen social verksamhet, som inte minst tänker på och hjälper de socialt utslagna i samhället. Församlingen har egen närradiostudio i sin kyrka. Missionsverksamheten känner inga gränser. Bland dem som fört arvet vidare vill jag gärna nämna Venzel Nilsson.
Filadelfiakyrkan liknar en jättestor orgelfasad
Gefle Dagblad 30 mars 1985
Utgiven 1988.
Barbro Sollbe.
———————————————————–
Källa: Gävlevandringar med Folke av
Folke Löfgren och Barbro Sollbe.
———————————–
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.
