Allt för min syster

Bio 7:an på Filmstaden i Gävle.

Se ovanstående trailer!

6/11 – 12/11 2009.

Kan man avla ett barn för att rädda ett annat? Även om det innebär lidande för det nya barnet?

Filmen handlar om 13-åriga Anna som är en sk designerbaby. Hon föddes för att genetiskt matcha sin äldre storasyster Kate, som lider av leukemi. Redan vid födseln tar de hennes navelsträng för att donera blod till Kate och under årens lopp blir det åtskilliga vändor till sjukhuset för diverse donationer till sin syster.

När Anna är 13 år uppsöker hon advokat för att få medicinsk bestämmanderätt över sin egen kropp. Hennes syster är då i stort behov av en ny njure, något som Anna förutsätts donera till henne.

—————————–

Efter att ha läst boken har jag rekommenderat denna film dels till Bio 7:an, dels till lokalradion i ett program om kommande filmer. Jag hade alltså stora förväntningar på själva filmen. När jag nu har sett den kan jag förstå vissa av andra recensenters ljumma bedömningar, speciellt om de inte har läst boken.

Salongen var nästan full med övervägande ganska ung publik. Publiken var alldeles tyst hela tiden, jag hörde inte ens något knaprande på popcorn. Ibland hördes snyftningar och prassel med pappersnäsdukar. Perfekt fångat var den spirande kärleken mellan de två dödssjuka ungdomarna blandad med illamående, kräkningar, förväntan och lycka. Att känna lycka trots vetskapen om oundviklig snar död. Det var vackert och mycket realistiskt fångat.

Däremot är jag mycket besviken över allt som filmen missar. Mammans fanatiska kamp för sitt barn är i sig lätt att förstå och detta framgår. Det tragiska är dock att hon i övrigt skärmar av sig helt och inte ser vilka förödande konsekvenser detta får för hennes övriga två barn och även för den sjuka dottern. Syskonens egenvärde ”glöms bort”. Vad som händer den äldre brodern, vilket tydligt framgår i boken, försvinner helt i filmen och han visas enbart i några förvirrande sekvenser. I stället har man utnyttjat onödig tid på långa romantiska svep till vacker musik som gör filmen onödigt sentimental och stundtals tråkig.

Mitt råd är: Se absolut filmen, läs boken och samlas sedan för en livlig diskussion om detta. Bokens handling borde beröra absolut ALLA.

Den yngsta dottern är via provrör producerad med ny teknik och skräddarsydd som ”perfekt donator försedd med mänskliga reservdelar”. Den äldre brodern samt föräldrarna till den sjuka flickan passade nämligen inte. Hur långt tycker ni man skall utnyttja tekniken bara för att man ”kan utföra olika behandlingar”? Vilka konsekvenser får det för alla inblandade?

Lisse-Lotte Danielson för Gävledraget.

Bokrecension.

—————————–