Tvivel – Doubt som visas på Bio 7:an den 27 mars – 9 april 2009.
60 kr.
Se trailern i ovanstående länk!
”Tvivel” utspelar sig i en katolsk skola år 1964. Världen håller på att förändras och på två sidor av förändringen står syster Aloysius och fader Flynn. Hon är en stenhård nunna av den gamla skolan som tycker att kulspetspennor är av ondo då den korrumperar amerikanernas kollektiva handstil. Han är en vänlig och engagerad präst som tar sig tid med eleverna. När en annan syster misstänker att fader Flynn har förgripit sig på en av pojkarna i skolan använder sig syster Aloysius av situationen för att försöka få bort honom därifrån.
Både Meryl Streep och Philip Seymour Hoffman är helt fantastiska i sina roller. Filmen hade flera Oscarsnomineringar till senaste galan.
Meryl Streep och Philip Seymour Hoffman bjuder upp till skådespelarduell kring skuld, tillit, övertygelse och tvivel.
Årets bästa film redan i januari? Kanske./ Anton Bjurvald
————————————
Recension: Jag är alldeles omskakad av denna film. Vilka repliker!
På något sätt tycker jag den färgade mamman till den mobbade pojken var bäst när hon tyckte att prästens medmänsklighet var absolut viktigast oavsett vilken läggning han än hade – vilket heller aldrig framkom.
Jag är ändå personligen övertygad om att han på intet sätt utnyttjade sin roll gentemot pojken. Meryl Street är fantastisk, jag glömde att hon spelade en roll, jag bara hatade henne.
Den som var lättast att identifiera sig med var den yngre nunnan som försökte vara alla till lags och ändå stå för sin egen övertygelse. I början märktes det tydligt att hon var i beroendeförhållande till den äldre nunnan (Meryl Streep) och följde uppmaningarna att ”spionera” på prästen.
När prästen i sin tur samtalade med henne började hon vackla efter att nu ha lyssnat på bådas åsikter. Hon meddelade då modigt den äldre nunnan att hon trodde på prästen och att hon vägrade ta parti för någon. Att följa hennes ansiktsuttryck och utveckling allteftersom händelserna utspelade sig var helt suveränt spelat. Märkligt nog kunde jag inte någonstans se att någon kommenterat hennes insats i någon recension men jag har väl kollat upp det för dåligt.
Slutet var lysande. Då den äldre nunnan själv drabbades av tvivel och förtvivlan fick hon ta emot medmänsklighet och förståelse från den yngre – det som hon tidigare själv nekat andra. Att förstå vad kärleksbudet verkligen innebar.
Filmen kan sammanfattas med ett enda ord – INTOLERANS. Det kommer att dröja länge innan jag glömmer den. Satt som naglad vid varje replik. Helt LYSANDE och en av de bästa filmer jag någonsin sett.
Jag kan ändå fullkomligt förstå att vissa bara tycker den är långtråkig. Den kräver mycket av sin åskådare. /Lisse-Lotte Danielson
