Kyrkogårdar i Gävle

Storkyrkan, kyrkogårdar – mm

Det fanns tre stora begravningsplatser i Gävle under förkristen tid. Den ena låg vid Sörby “Suterby”. Runstenen, Sörbystenen, minner om den platsen och står vid korsningen Södra Kungsgatan – Fleminggatan. Den är en kopia av den sten vars original finns i vapenhuset i Heliga Trefaldighetskyrkan. Den anses ha ristats av Asmund Kareson. Den andra stora begravningsplatsen låg i Strömsbro, inte långt från golfbanan, och den tredje på Sätraåsen ovanför travbanan.

Heliga Trefaldighetskyrkan Gävle,Här står jag och kan inte annat – Gösta Carlestam

Sörbystenen som markerar originalplatsen och originalstenen i Heliga Trefaldighetskyrkan. Fram och baksida.

Om Gävles äldsta kyrka är inte mycket känt. Den var av sten och hade en rektangulär form, vilket framgår av en av 1600-talskartorna. Läge och storlek omfattade den nuvarande kyrkans mittskepp. Den var omkring 12,5 m bred, 32 m lång och omgiven av en bogårdsmur, bogård är ett äldre ord för kyrkogård. Denna mur revs i början av 1800-talet och ersattes av kedjeavspärrningar. Troligt är att den första kyrkan tillkom i samband med att Gävle blev stad 1446. Den låg ungefär där Heliga Trefaldighetskyrkan ligger idag och härjades av en brand år 1605.

Utöver kyrkan fanns ett mindre kapell nämnt i äldre handlingar. Det kan ha varit äldre än själva huvudkyrkan och utgjort ett fiskarkapell i den tidigare fiske- och bondehamnen. Vid Gustav Vasas beskattning av Gästriklands kyrkor sägs i protokollen att kapellet i Gävle endast hade att ge en silverkalk. Detta kapell kan möjligen vara det “kloster” som Alroth talar om och som med all sannolikhet låg i kvarteret Kapellbacken, på f d Ångbryggeriets tomt. Det är belagt att ett fiskarkapell låg på denna plats under Gustav Vasas sista regeringsår och det nämndes då som öde.

Samtidigt som den svåra branden skedde 1605 ersattes Kungsgården av ett slott och arbetet på slottets inre pågick under 1600-talets början. Kyrkan blev svårt skadad och trots vissa reparationer blev den olämplig som gudstjänstlokal och nu kom kyrkan i slottet väl till pass. Under om- och tillbyggnaden av den gamla kyrkan 1638 – 1654 kunde slottskyrkan användas av stans församling.

Den nya kyrkan stod klar 1654 Det är möjligt att den väl tilltagna och murade portalen i väster även avsåg att bära ett klocktorn, men något sådant torn byggdes inte förrän under slutet av 1700-talet. En klockstapel låg i stället norr om kyrkan vid en öppen plats, som fick namnet Stapeltorget.

Karta från 1741-1747 visar en bogård med 4 portar omkring Heliga Trefaldighetskyrkan.

Bödeln, vissa brottslingar och de som hade gjort självmord (självspillingar) tillhörde de personer som ej fick begravas inom själva kyrkogårdsmuren. Vid deras begravningar samlades inga sörjande, endast dödgrävaren.

Vanliga skötsamma människor med god ekonomi begravdes söder om kyrkan – andra som befann sig på den nedre delen av den sociala stegen begravdes norr om den. De fattiga var måna om att samla pengar till sin begravning där ett svepningslinne ingick. Till detta användes ofta brudlinnet eller brudgumsskjortan. Ofta stals de små slantar, som en utsliten hustru hade lyckats samla ihop till detta, av mannen som gjorde sig en glad kväll på krogen. Jordfästning i kyrkan valdes ofta bort av de fattiga för det kostade pengar och i stället utfördes detta på kyrkogården. Detsamma gällde klockringningen som också kostade extra. De fattiga hade vita träkors som kanske tillverkats av en nära anhörig och när detta hade multnat fick graven ge plats åt ytterligare en människas stoft.

De rika däremot hade gravstenar eller stora monument som vittnade om politisk och ekonomisk makt. Idag är de stora monumentens tid förbi då fastställda regler visar hur stora stenarna får vara.

Riktigt fint folk fick sitt vilorum under golvet inne i kyrkan, och ju högre samhällsställning, desto närmare altaret (vilket gav en något större chans att höra prästen). De hade också nycklar till kyrkbänkarna.

Både Petter Ennes (1714-1797) och Maria Eleonora Wulff (1729-1814) begravdes i det lilla gravkoret (Elfstrandska-Valleyska gravkoret ) öster om Heliga Trefaldighetskyrkan som uppfördes 1774. 1809 begravdes även Peter Brändström där. Först år 1885 upphörde man med att hyra ut bänkplatser i kyrkan. Det var klagomål på att personer hade bott i staden ända upp till 10 år utan att ha lyckats få en egen bänkplats. Det fanns inte heller någon centralvärme i Trefaldighetskyrkan och vintertid kunde temperaturen bli så låg att det var hälsovådligt att vistas någon längre tid där. Skinnpäls och näverbottnade stövlar och trängsel i kyrkan gav dock ett visst skydd mot kölden. Kalla vinterdagar kunde prästerna knappast göra sig hörda i gudstjänsten, eftersom åhörarna hela tiden stampade för att hålla fötterna varma.

Det gamla gravkoret.

Två järnhällar ligger utomhus i gräset utanför kyrkan ej långt ifrån detta gravkor. På en av dessa hällar står det:

“Här hvilar Carl Anton Garberg. Dess maka Brita Elisabeth Bjurberg samt deras dotter Barbro Elisabeth 1801″.

Att Carl Anton Garberg fått ha kvar sin gravsten vid kyrkan kan förklaras med att det tidigare var ett gravkor på platsen för stenen. Carl Anton Garberg var storpamp i staden och drev segelduksfabriken på Steneberg. Dessutom var han skeppsredare. Se släkten Garbergs historia.

Det blev så småningom fullt av begravda personer under golvet. Som kontrast mot vinterns köld var det så många begravda där att det sommartid spreds en ond stank i kyrkan och damerna hade god användning av sina kamomillkuddar som de bar med sig tillsammans med psalmboken. Till slut var även södra kyrkogården fulbelagd medan det fanns gott om plats på den norra. Då bestämdes att man inte längre skulle göra någon skillnad på bättre förmöget folk och andra skötsamma personer. Efter ett tag räckte inte heller detta så man måste utnyttja skoltomten öster om nuvarande S:t Ansgars hus, men inte heller den utvidgningen räckte till.

Tomt nr 57 tillhörde stadssekreterare Johan Nordenlöf och tomt nr 58 var stadens skolgård.

Situationen förvärrades av att Sverige åren 1808-1809 låg i krig med Ryssland, och kriget, Finska kriget, nådde snabbt Gävle. Många militära enheter passerade eller förlades till Gävle under sensommaren och hösten 1808. Många av dessa soldater var sjuka och lades in på Norra kustarméns sjukhus i staden. Sjukhuset blev snabbt överbelagt och den första byggnad som togs i anspråk som tillfälligt sjukhus var Arbetshuset på söder. Senare användes även Gymnasiehuset, Trivialskolan (se kartan ovan bokstaven E bredvid kyrkan) och Rådhusets övre våningar samt gårdar på Öster till sjukhus

Arbetshuset

Under krigsåren drabbades gävleborna av den allvarligaste befolkningskris som staden upplevt. Myndigheterna beslutade då anlägga en s k interimskyrkogård och vid Västra tullen fanns vretmark (åker, äng) som ansågs lämplig för en ny begravningsplats. Där fanns också Kroknäs, ett stort skogsområde och Tegelhagen som fått sitt namn efter Tegelbruket (vilket användes till kyrkbygget). Den nya begravningsplatsen anlades vid Västra vägen där Enneska gravkoret ligger idag.

Enneska gravkoret.

Tidigare fanns ett kabinett i stadsträdgården som sköttes av en dam som såg till att det var rent och snyggt. Hon kallades för Csardasfustinnan ”karldassfurstinnan”. Man betalade en liten slant till damen och fick då både nyckel till toaletten och toapapper.

Kabinettet

Lämplig plats för den “nya” gamla kyrkogården.

Agnes von Krusenstjernas allé hette ursprungligen Stora Allén och den leder fram till Gamla kyrkogårdens östra entré.

Den numera “Gamla kyrkogården”.

Vice pastor Pehr Hultén invigde den nya kyrkogården söndagen den 30 oktober1808 då han grävde den första graven. Han sa då att han själv gärna skulle ha sin grav på den

nya kyrkogården. Samma kväll begravdes sex soldater och dödligheten i Gävle var under denna tid så stor att “dödgrävarna måste gräva såväl söndag som vardag samt under gudstjänsterna” för att kunna hålla gravar så det räckte till alla soldater som dog i staden.

Den 7 december samma år, drygt en månad efter invigningen, avled Hultén då han dog av lungsot och blev den förste Gävlebo som fick vila i den nya begravningsplatsen.

Att man anlade kyrkogården just här var ganska naturligt eftersom kyrkan sågs som ägare till marken liksom till det område som blev Stadsträdgården och Boulognerskogen. När Svenska kyrka gick igenom sina gamla handlingar efter skilsmässan från staten år 2000 påträffades emellertid inte något dokument som visar att marken ägs av kyrkan.

Samma år som allén anlades, 1842 byggdes Elfbrinkska gravkoret och det ligger mitt i blickpunken.

Elfbrinkska gravkoret från 1842.

Enneska gravkoret

Syskonen Per Elfstrand, Ulla, gift Elfbrink och Marie, gift Göransson lät uppföra detta. Då det inte fanns något begravningskapell på kyrkogården donerades gravkoret 1850 till kyrkan för att användas vid jordfästningar men har sedan länge spelat ut sin roll. Även Enneska gravkoret och Bångs gravmonument syns över hela kyrkogården och det gör även Garbergs familjegrav.

Läs om den mäktiga familjen Garberg!