Släkten Matton

Se även

SLÄKTEN MATTON

En gång skall du vara en av dem som levat för länge sen! (Per Lagerkvist)

Matton Gävlefamilj som blev känd för sin läderfabrik och som även haft inflytande inom såväl kultur som idrott genom aktiv verksamhet och donationer.

1. Lars Andreas (1825-1897), gm Christina Gustafva Mathilda Wallmonf 1830, grundare till L.A. Mattons Läderfabriks AB. Född i Ängskär, utskeppningsort till Löfsta bruk, utbildad hos garverifabrikören N.M. Tellbom i Gävle. Matton köpte 1852 Hans Wilhelm Eckhoffs före detta linne- och drällfabrik vid Kaplansgatan, fick burskap som garvare och öppnade butik för lädervaror och skor vid Norra Kungsgatan 3. Matton arrenderade 1864-1868 laxfisket i Gavleån mellan nuvarande Kungsbron och “Smäcken”, där Grand Hotell (Gamla Grand) senare byggdes. 1879 och 1888 köpte han fyra vretar, “Mattonska vretarna“, vid en svag strandremsa söder om Gavleån som han förstärkte. 1891 sålde han fastigheterna till Gävle stad. Där anlades sedan Strömvallen.
M. var ledamot av de 24 äldste, sundhetsnämnden och fullmäktig i Hantverksföreningen.

Utdrag ur Ulf Ivar Nilssons bok “Gävle på 1800-talet.”

Mattons garveri

Att bereda djurhudar till läder är ett gammalt hantverk och i början av 1800-talet fanns det flera garverier i Gävle. Flera av dem låg samlade vid åkanten kring Gammelbron, men det var små anläggningar med en mästare, ett par gesäller och kanske någon dräng. Och det skulle dröja ännu några årtionden innan dessa verkstäder växt sig så stora att de kunde kalla sig för fabriker.

En av de tidiga industrierna i branschen leddes av läderhandlaren och garvaren Nils Magnus Tellbom och låg i närheten av kyrkan. 1841 anställde han en femtonåring som hette Lars Andreas Matton och kom från Hållnäs socken i norra Uppland. Pojken arbetade i firmans butik men han tyckte tillverkningen var mer intressant så han frågade om han inte kunde få bli lärling i verkstaden istället. Tellbom tyckte det var en bra idé och man skrev ett sedvanligt lärlingskontrakt på fem år.

Men Matton lärde sig snabbt. Redan efter tre och ett halvt år blev han gesäll och 21 år gammal utsågs han till verkmästare i Fabriksbolaget N M Tellbom & Co. 1852 sttartade Matton ett eget garveri i ett nedlagt väveri i hörnet Kaplansgatan-Kyrkogatan.

Lokalerna byggdes snart ut och affärerna blomstrade – tills den förödande stadsbranden förstörde alltsammans. Fabriken, råvarorna och de färdiga produkterna försvann inom loppet av några timmar, tillsammans med familjens hem.

Mattons första tanke var att bygga upp alltsammans igen. På samma plats. Omedelbart. Men myndigheterna sa nej. När staden nu skulle byggas upp igen ville man inte ha några garverier, färgerier eller slakterier inne bland bostadshusen i stadens centrala delar. Sådana verksamheter blev istället hänvisade till stadens utkanter. Men de byråkratiska kvarnarna malde långsamt och inte förrän efter tio år kunde Gävle stad erbjuda L A Matton en tomt på det nya industriområdet vid Södra Skeppsbron. Under den långa väntetiden sålde han skor, läder och lim till Gävleborna i en egen butik vid Rådhustorget, samtidigt som han byggde upp en stor grosshandel i hudar och skinn. Han gick också in som delägare i flera av Gävles rederier.

När avtalet med staden väl var undertecknat gick det snabbt undan. Redan året därpå, 1880, stod den nya fabriksbyggnaden klar på Brynäs. Trots hård konkurrens från USA och England utvecklades fabriken mycket bra.

Sveriges museivänner

Grundaren av Gävle museivänner.

—-———————————————–

Ida Matton

Utställning 100 år efter hennes födelsedag.

Ida (1863-1940), född i Gävle, dotter till Lars Andreas (1), känd skulptris, under större delen av sitt liv verksam i Paris. Elev vid Tekniska skolan (Konstfack) 1882-1886, studerade i Paris 1887, debuterade vid Parissalongen 1888.

1890 gjorde hon succé med skulpturen Bébé, senare utställd i Chicago 1892.

Ida Matton var i Sverige under första och andra världskrigen och gjorde då bland annat gravmonument, idrottspriser och -plaketter. Även under vistelserna i Paris fick hon beställningar från Gävle – som Gustav Vasa-statyn som 1924 avtäcktes i Kvarnparken, gravmonument för familjerna Matton, Själander, Brodin och Westergren, en byst av Karolina Själander i Rådhusesplanaden och en byst i Katolska kyrkan av dess första präst, Giovanno Carlo Moro.

Gustav Vasa-statyn avtäcktes.

Avtäckningsproceduren

Gustav Vasa-statyn

Förutom skulpturer ställde hon ut landskapsmålningar från Lappland, exempelvis på Kvinnornas salong 1927. En hedersutställning arrangerades 1930 i Paris med 30 arbeten. Skulpturen Loke, som 1905 höggs i marmor och ställdes ut på Parissalongen 1909, göts 1936 i brons, och ett exemplar placerades på Stockholms stadshus gård. Ett annat donerade brodern Emil på hennes 75-årsdag 1938 till blivande Gävle museum Länsmuseet, som 1963 ordnade en minnesutställning över Ida Matton med cirka 60 arbeten.

Ida Matton, som är rikt representerad på Länsmuseet, fick flera utmärkelser i Frankrike och Italien och Litteris et artibus 1927.

Utdrag ur Ulf Ivar Nilssons bok “Gävle på 1800-talet.”

Stadens skulptris

Gustav Vasastatyn i Kvarnparken är väl hennes mest kända verk. Och Gefle IF:s klubbmärke hennes mest spridda. Men överallt i Gävle kan du stöta på skulpturer av Ida Matton. Inte minst på Gamla kyrkogården där forna dagars grosshandlare och fabrikörer gärna krönte sina familjegravar med sörjande kvinnogestalter och dystra änglar i gediget brons. Ida Matton levde och verkade ända till 1940 men hon var etablerad konstnär långt före sekelskiftet och hade sin glansperiod på 1890-talet.

Hon var född i Gävle 1863 och syster till en av stadens mäktigaste och rikaste män, garverifabrikören Emil Matton. Han var en hängiven beundrare av hennes konst och betalade flera av hennes verk ur egen ficka för att sedan skänka dem till Gävle stad eller Länsmuseet. Nu hade nog Ida Matton klarat sig rätt bra även utan broderns stödköp. Hon var mycket skicklig med lerkniv och huggmejsel och även om hon inte precis räknas bland nyskaparna inom sin konstart så producerade hon många vackra och uppskattade verk som gjorde stor lycka på båda sidor om Atlanten.

da Matton började sin utbildning i Elsa Borgs flickskola och blev sedan en av Karolina Själanders första elever. Tolv år gammal provade hon på att tälja i trä och visade sådana talanger att hon sändes till Wallinska skolan i Stockholm för att så småningom kanske bli slöjdlärarinna.

1882 kom hon in på Tekniska skolan – som senare blev Konstfack – och 1886 önskade hon sig en huggmejsel i julklapp från sin bror Emil med kommentaren “träet har för länge sedan upphört att tillfredsställa mig”.

Nu ville hon resa till Paris och bli skulptris och var lite orolig över vad släkten skulle tycka om ett sådant påhitt. Tydligen hade man inget att invända för året därpå gav hon sig iväg och 1888 debuterade Ida Matton på Parissalongen. Samma höst skrev hon i ett brev till sin bror: “I vinter måste jag göra allt för att bli känd. Ett tråkigt göra för övrigt.”

Men hon lyckades rätt bra. 1890 gjorde hon stor succé med skulpturen Bébé som visar ett litet barn som sträcker upp armarna. Den ställdes också ut i Chicago 1892 och därefter på The Royal Academy i London.

Ida Matton bodde i Paris under större delen av sitt vuxna liv men flyttade 1932 tillbaka till Gävle och sitt gamla hem vid Norra Stapeltorgsgatan 3.

Ida Matton – Wikipedia

Katalog över Ida Mattons arkiv.

Gästriklands Kulturhistoriska Förenings bokutgivning

År

Författare

Innehåll

Pris

1963

Sune Zackrisson

Kring minnesutställningen över Ida Matton

20 kr

År

Författare

Innehåll

Pris

1966

Karin Melin

Ida Matton och Art Nouveau

20 kr

Kontaktperson för Gästriklands kulturförening är Göran Severin: goran.severin@telia.com

—————————————–

3. Emil (1866-1957), son till Lars Andreas, började i L.A. Mattons Läderfabriks AB som 14-åring i stället för äldre brodern Carl Julius, som dött 21 år gammal. Fick ansvaret för firman 1897, blev ägare tillsammans med brodern Waldemar 1900 och ensam ägare och VD från 1908 till 1951 då sonen Lars tog över. Emil var då 85 år gammal. Ledamot i stadsfullmäktige 1907-1930, fullmäktig i Mellansvenska handelskammaren 1907-1946, styrelseledamot i Gävle Arbetareinstitut 1915-1949, i Sveriges Industriförbund 1911-1938 och i Svenska Garveriidkareföreningen 1914-1932. Han var fransk vicekonsul 1907-1919 och hade många styrelseuppdrag i Gävle. Emil var gift med Otill (f. Säfwenberg (1876-1978)

När Mattons söner, Emil och Waldemar, tog över efter faderns död år 1897, lyckades man fyrdubbla produktionen inom loppet av sex år. Från 1909 var Emil Matton ensam ägare till fabriken och under hans tid utvecklades företaget till en av landets största läderindustrier med som mest 160 anställda. Företaget specialiserade sig på att tillverka läder till skosulor.

Emil Matton var mycket idrottsintresserad och vice ordförande i Gefle Idrottsförening 1895-1909. Han tävlade på skidor (lär ha varit den förste som tävlade med två stavar i stället för en), var skytt och simmare och var 1884 en av de första som cyklade i Gävle.

De kedjedrivna cyklarna – med lika stora hjul fram och bak – slog ut de äldre modellerna. Den förste som trampade omkring i Gävle på en sådan “säkerhetsvelociped” var den blivande läderfabrikören Emil Matton. Året var 1884 och Emil var nitton år.

Efter ett besök i England 1892 lanserade Emil tennisen i Gävle.

Emil och hans söner Bertil, Lars, Einar och Wilhelm blev internationellt kända seglare.

Familjen bodde från 1904 i BLEWE-gården (namnet efter initialerna i barnens namn) i Villastaden. Huset hade tidigare ägts av

Villastadens initiativtagare Carl Fredrik Asker och kallades då Askerbo.

Julafton 1919 överlämnade konsul Emil en donation på 10.000 kr till finansieringen för underhåll av det nybyggda barnhemmet Salem på Sofiagatan.

I Kvarnparken står en staty föreställande den unge kungen Gustav Vasa donerad 1923 av fabrikör Emil A Matton och utförd av konstnärinnan Ida Matton.

Hösten var den första beställningen.

4. Waldemar (1872-1956), son till Lars Andreas (1), drev faderns firma i samarbete med brodern Emil (3) 1900-1908 men flyttade sedan till Storbritannien där han levde resten av sitt liv. Framstående idrottsman och bergsbestigare.

Waldemar var liksom brodern Emil en duktig skidåkare.

5. Bertil (1896-1955), son till Emil (3). Verksam i L.A. Mattons Läderfabriks AB, senare även chef för Motortjänst i Gävle och VD för Forsby Elektriska AB. Han var intresserad av segling och erövrade flera priser, däribland Oscar II:s vandringspris. Han var även flerfaldig svensk mästare i simning. Bertil Matton hade många förtroendeuppdrag, var exempelvis ordförande i Gefle Segelsällskap och ledamot av styrelsen för Gavlegårdarna. Han omkom i en bilolycka.

6. Lars (1898-2001), son till Emil (3), civilingenjör, kom 1922 in i ledningen för L.A. Mattons Läderfabriks AB, vice VD från 1943 och VD 1951-1961. Styrelseledamot i Svenska Garveriidkareföreningen. Intresset för konst och kulturhistoria ledde till ledamotskap i styrelserna för Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund, Gästriklands Kulturhistoriska Förening och Gävle museum ( Länsmuseet), där han efter Philibert Humblas död 1952 skötte museets angelägenheter under ett år liksom under nästan hela 1961. Han var en av stiftarna av Gävle Musei Vänner 1943, samma år kassör och från 1954 även ordförande till 1970. Donator till Länsmuseet. Ordförande i Gävle stads konstnämnd 1955-1962.

När den svenska skoindustrin slogs ut i mitten av 1900-talet var dagarna räknade även för Mattons läderfabrik. Den avvecklades i början av 1960-talet.

Foto: Åke Nylén

1930 ombildades företaget till AB och vice verkställande direktör var sonen Lars Matton. Tillverkningen, som från början omfattade alla slags läder- och skinnvaror, blev senare specialiserad på bottenläder. På detta område torde bolaget vara landets ledande.

7. Einar, född 1900, son till Emil (3).

8. Wilhelm, född 1901, son till Emil (3). Konstnär som 1952 hade en separatutställning i Gävles stadshus, bland annat med Gävlebilder. Han var även känd som fotograf.

9. Elisabeth, född 1903. dotter till Emil (3). Gift med Ivar Hylander, domprost i Växjö.

Humbla, Ph, red: Garvarsläkten Matton; Svenskt Konstnärslexikon; Från Gästrikland 1966 och 1991-1992. Se även Ödman, G: På den tiden.