Bilderna är hämtade från Sehlbergs böcker “Gefle och dess slägter”.
Bibliotekarien som skrev rent dessa teckningar.
Skulpturen av honom.
Barbro Bröms och råd- och handelsman Petter Folckers 11 barn var:
350. Petter Folckers och Barbro Bröms släktschema.
1) Carl Folcker (f. 1680-1704). Pastorvigd 1703. Regementspastor vide Upplands regemente. Dog i Polen 1704. Blev bara 24 år.
2) Jürgen Folcker (1681-1740) gift med handlare Mörts änka Brita Skiänk ( – 1743). Råd- och handelsman. Hade 8 barn av vilka 2 dog i barndomen.
Jürgen och Britas återstående 6 barn var:
1) Petter Folcker (1713-1751) Handelsbokhållare.
2) Margareta Folcker f. 1715, gift 1) 1733 med handlande Axel Askbom, död 1746. gift 2) 1749 med kamrerare Martin Wettergren.
3) Carl Johan Folcker (1724-1751) vistades i Batavia som ogift. Blev endast 27 år.
4) Ulrika Birgitta Folcker (1725-1788) gift 1749 i Stockholm med kamrerare och tullare Olof Pettersson.
5) Jürgen Folcker (1729- ) vistades i Ostindien.
6) Nils Folcker (1731- ) skeppare. Blev borgare i Gefle 1761.
3) Margareta Folcker (1682-1795) gift med Isak Kraft ( – 1711) vilken förut varit gift med Christina Hallenia död 1699 och fick i sitt 3:e gifte Ingrid Eriksdotter Warg.
480. Ingrid Ersdotter Warg och Isac Kraft.
4) Johan Folcker f. 1684.
5) Petter Folcker gift med Britta Arosell (1691-1773).
351. Petter Folcker och Brita Arosell.
6) Brita Folcker (1687-1716) gift 1) med inspektör Erik Warg som dog barnlös 1709. gift 2) med Nicolaus Torger (1662-1719) född i Torsåker. Han var magister i Uppsala 1688, lektor i Gefle 1696, kyrkoherde i Ovansjö 1707. Tidigare gift med M Hosenia som dog 1709. Därefter gift med Brita Folcker.
613. Nicolaus Torger – Brita Folcker.
7)Åke Folcker (1689-1758), var handelsman och blev borgare 1718 i Gefle. Gift 1) med Magdalena Grijs (1714-1742). Gift 2) med Wendela Maria Ehrenberg (1706-1757).
220. Åke Folcker – Wendela Maria Ehrenberg.
Åkes 5 barn var:
1) Babba Malena Folcker (1717-1742). G.m. Lucas Wergel, handlande i Amsterdam. De var barnlösa.
2) Johan Folcker (1725-1787). Var först handlande i Falun och sedan handlande i Gefle. Blev Berg- och Kryddkrämare 1760. Var vid sin död statsmäklare. Var gift med Margareta Djurman (1723-1813) som blev 81 år.
Johan och Margaretas 5 barn var:
1) Eva Folcker, d. 1764
2) Emerentia Margareta Folcker (f. 1758, gift i Torsåker med Anders Lundberg, länsman i Torsåker…. (oklart vad som menas?) Se bilden, grön text nedtill.
3) Barbro Magdalena Folcker (f. 1761).
4) Adam Folcker (f. 1764. dog sa. år).
5) Nils Folcker (f. 1768).
3) Anna Margareta Folcker (1722 – ). G. 1749 med landsskrivaren i Norra Hälsingland, Erik Poppelman. f.1720
208. Anna Margaretas Folcker – Erik Poppelman.
4) Carl-Åke Folcker (1731 – ).
5) Emerentia Malena Folcker (1734-1763). G.m. Magister Abraham Velling.
Åke Folcker hade 2 barn som dog i ungdomen före sin far. 1) Petter f. 1723 som levde ännu 1742 då bouppteckning gjordes efter modern. 2) Chris Jopher? f. 1724 som dog samma år. Se släktschema för Petter Folcker och Barbro Bröms.
8)Barbro Folcker (1690-1745) gift 1710 med Fredrik Ennes från Landskrona.
Barbro Folcker (1690- 1745) dotter till Petter Folcker och Barbro Bröms.
440. Släkten Ennes.
9)Catharina Folcker(1692-1724). Gift med räntemästare Christopher Depken som gifte sig sedan med Anna Grijs.
10) Anna-Lena Elisabeth Folcker (1694- ). Gift 1722 m häradshövding Johan Åman.
11) Erik Jacob Folcker (f. 31/3 1697, d. 15/9 samma år)
——————————————————
Bland dessa barn märks speciellt nr 8 dottern Barbro som blev gift med handelsmannen Fredrik Ennes och sönerna nr 5 Petter, borgmästare 1711-1722, nr 2 Jürgen samt nr 7 Åke, de båda senare blev handelsmän.
Fredrik Ennes var ännu bara handelsbokhållare vid giftermålet med Barbro Folcker, men med Petter Strömbäck (II) och sin svåger Jürgen Folcker som borgensmän förvärvade han burskap som kramhandlare 1713. Han skänkte rådhuset ”hederliga gardiner kring alla fönstren” och slapp i stället burskatten. Det lyckades honom att slå sig fram i de svåra tiderna, tills han genom en olyckshändelse 1730 förlorade en båtlast med kramvaror, som han värderade till mellan 40.000 och 50.000 daler kmt. Med hjälp av den förslagne Jürgen Folcker lyckades han dock få till stånd att avtal om ackord med sina fordringsägare och undgick därigenom konkurs.
Fredrik Ennes och Jürgen Folcker var i sin tur borgensmän för Anders Garberg (1707-67) som redan vid tolv års ålder tog sitt öde i egna händer och utvandrade till Gävle. Han upptogs som barn i huset hos Fredrik.
Nr 2 Jürgen Folcker (1681-1740) fick en grundlig utbildning på firman Johan Heubleins kontor i Stockholm under åren 1698-1710,och 23/9 1711 blev han borgare i sin hemstad. Vid erhållande av burskap skulle den nyblivne borgaren betala en tämligen obetydlig burskatt, men från den kunde befrielse vinnas, om vederbörande i stället överlämnade en lämplig gåva till rådhuset. Jürgen Folcker skänkte en oljemålning som föreställde Karl XII till häst. Tyvärr förstördes detta porträtt vid branden 1776.
Kung Karl XIIs porträtt.
Karl XII till häst.
Att Gävlehandeln normalt var beroende av rörelsekapital är givet; ”största delen levde av kredit”. Normalt stod de utländska affärsförbindelserna som förlagsgivare i sista hand åt de större svenska köpmanshusen. Ett extremt exempel är Jürgen Folckers löpande räkning i Amsterdam, som dec. 1738 slutade på över 25.000 floriner, plus 1.345 i ränteskuld, varemot drygt 4.000 gottgjordes för levererat järn – en mycket dålig balans. Den allmännaste affärskreditformen var varuväxeln, ofta missbrukad.
Handelsfartygen måste, så länge kriget varade, skyddas av örlogskonvojer, som ändå inte erbjöd ett ofelbart skydd. Den förslagne grosshandlaren Jürgen Folcker var emellertid ohågad att betala konvojavgiften och skickade en gång på egen risk skeppet Jungfru Maria från Gävle till Amsterdam. Men snålheten bedrog visheten. Skeppet kom aldrig fram, och långt om länge fick man veta, att det fallit i händerna på den ryktbare kaparen Lars Gatenhielm.
Jürgen hade åtminstone på 1720-talet det tvådäckade skeppet Riddaren St. Jürgen. På egna skepp tog han hem sina varor,Ssalt från St. Ybes, kläde från Leyden och vin från Lissabon.
Jürgen Folcker blev snart en verklig storborgare i Gävle. Han var framför allt skeppsredare. Tillsammans med några andra köpmän tog han initiativet till en börs, där de handlande skulle samlas en gång i veckan till om ”ordres”. Så småningom blev han mycket förmögen, byggde ett stenhus vid torget och förvärvade Avan vid Testeboån till sommarställe.
I mitten av 1700-talet hade tegelbruket som levererade tegel till kyrkan fått konkurrens genom den tegeltillverkning som började drivas vid Stigslund av den energiske och uppslagsrike handlanden Jurgen Folcker. Denna tillverkning sköttes mera rationellt än fabrikationen vid Stadsträdgården. Hur länge den pågick är inte känt men platsen på Gävlekartan 1812 är angiven mitt emot kronobränneriet vid Strömsbro.
Han grundade också en puder- och stärkelsefabrik vid Strömsbro 1736 men märkte snart att ”detta stärkelsemakeri var honom till skada och inte till nytta”. Rörelsen blev därför en tid av motgångar, som kastade en skugga över hans sista år, vilka också fördystrades av sjukdom. Han dog i Stockholm 1740.
Hans fru, Brita Skiänk, som förut varit gift med handelsmannen Nils Mört (bild nedan), överlevde honom i tre år. Folckers duglighet togs i anspråk för allmänna värv. Han insattes i de äldste och spelade en stor roll vid borgmästarvalet 1722 men kunde inte hindra, att den honom misshaglige kandidaten, landssekreteraren Johan Palmborg, blev vald till justitieborgmästare. Mellan denne och Folcker rådde sedan en viss animositet. Vid 1723 års riksdag representerade Folcker sin stad. Han insattes i flera deputationer man var föga tilltalad av riksdagslivet och längtade hela tiden hem. Rådman, dvs. extraordinarie sådan, blev han 1726.
411. Handlanden Nils – Mört och Brita Skiänk
Då en ordinarie rådmansbefattning blev ledig 1729, ansåg sig Folcker böra komma i åtanke. Han hade emellertid en medsökande i Gustaf Haartman, som varit likvidationskommisarie vid Åbo hovrätt och häradsskrivare i Virmo härad men 1713 flytt till Sverige undan de påträngande ryssarna och sedan hamnat i Gävle. Hartman var således en man med juridisk utbildning, varemot kunde ställas det fakturm, att Folcker var barnfödd i Gävle, vilket borde anses vägande vid besättande av ett sådant ämbete som rådmannens. Nu framträdde borgmästarens ovänskap tydligt. Han uppmanade Folcker att träda tillbaka, emedan han var rik och Haartman fattig ”med flera dylika sällsamma expressioner”, och han påstod, att Folcker ”praetenderade allt vad jag begär”. Och två av de äldste, som var kända som Folckers anhängare, kördes ut i förstugan, medan överläggningen pågick. Det är begripligt, att Folcker fann ett sådant tillvägagångssätt ”högst märkvärdigt”. Själv ansåg han sig jämställd med sin rival i kunskaper. Beträffande räkenskaper borde ju han med sin långa utbildning på kontor vara överlägsen och ”kommer det åter på språket an, så tillstår jag väl ej kunna finska, som är hans modersmål, allenast några glosor, men så förmodar jag det engelska, hollenska och tyska språket skall ha överväganden och oftare här i rådstugan förefalla viktigare än det finska språket, och uti latiniteten lära vi båda vara lika erfarna”. Haartman blev först vald, men Folcker överklagade valet och avgick till sist med segern. Jürgen Folckers målade porträtt ärvdes av en av hans döttrar, men dess öde är tyvärr okänt.
Källor: Ur Gävle stads historia sidor 268, 369, 370, 514, 761, 762, 763, 796,
———————————————————————————————–
Gå ill Startsida
Tolkat, sammanställt och länkat av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be
