Immanuel Nobel i Gävle, släkten Nobel

Vem var Immanuel Nobel i Gävle?

Immanuel Nobel hette ursprungligen Nobelius (latinisering av släktens ursprungsort Nöbbelöv i Skåne). Han förkortade först namnet till Nobell och 1785 till det slutliga Nobel. Under sina studier till kirurg tjänstgjorde han i den svenska krigsmakten under striderna i Finland mot Ryssland. Efter studierna tillträdde han år 1807 tjänsten som vice provinsialläkare i Gävle, där han bl.a. introducerade vaccinet mot smittkoppor.

(Hämtat: Wikipedia).

Det var Immanuel Nobelius d.ä. som ändrade namnet från Nobelius till Nobel under 1780-talet.

Gift två gånger, totalt sex barn

Gift 1787 med Anna Christina Rosell (1760-1795). Gift 1800 med Brita Catarina Ahlberg (1770-1823),

Ur “Sehlbergs Gävle och des slägter”, sid 160 Sjukhusläkaren Emanuel Nobell.

Hela släkten Messman (stor fil).

Emanuel Nobel.

Född 1757-11-22 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1839-01-07 i Gävle Maria (X).
Kirurg Fältskär.

Gift 1787 i Karlstads domkyrkoförs (S)

1) Anna Rosell.
Född 1760.
Död 1795. (35 år)

De fick följande barn:

Vendela Nobel.
Född 1788-03-25 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1823 i Uppsala domkyrkoförs (C). (35 år)

Immanuel Nobel.
Född 1791-08-19 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1795 i Uppsala domkyrkoförs (C).

(4 år)

Anna Nobel.
Född 1793-10-26 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1865-07-08.

——–

Gift 1801 i Gävle Maria (X)

2) Brita Katharina Ahlberg. dotter till hamnmästaren Olof Ahlberg i Gävle.
Född 1770-10-08 i Gävle Maria (X).
Död 1823-10-24 i Gävle Maria (X). (53 år)

De fick följande barn:

Immanuel Nobel.
Uppfinnare, Tekniker.
Född 1801-03-24 i Gävle Maria (X).
Död 1872-09-03 i Stockholm.

Alfred Nobels far.

Betty Nobel.
Född 1803-04-15 i Gävle Maria (X).
Död 1875.

Amalia Nobel.
Född 1805-04-21 i Gävle Maria (X).

Emanuels farOlof Nobelius.
Född 1706-12-31 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Död 1760-02-18 i Uppsala domkyrkoförs (C).
Ritmästare, miniatyrmålare.

Emanuels morAnna Christina Wallin.
Född 1718-11-01 i Stockholm.
Död 1787.

Nobellparken i Gävle är ett minne av Alfred och hans farfar Immanuel Nobel.

—————————–

Petrus Olai Nobelius far sägs ha varit en bonde vid namn Olof Pedersson (född omkring 1620), som var ägare till ett skattehemman i Gisslöv by. Han finns upptagen i 1662 års jordebok. Olof Pederssons far var bonden Petrus i Östra Nöbbelöv – och så har vi förflyttat oss till slutet av 1500-talet.

Olof Nobelius (1706-1760), far till Immanuel d.ä. Anna Christina Wallin (1718-1787), mor till Immanuel

Stamfadern hette Petrus Olai Nobelius och man antar att han skapade det latinska efternamnet efter sin hembygd. Nöbbelöv blev Nobelius. Han var född omkring 1656 och skrevs in vid Uppsala universitet i februari 1682 som ”Petrus Olai Nobelius e Scania”.

Han slog sig fram tack vare sin musikaliska begåvning, blev kunglig stipendiat och kom under rektor Olof Rudbecks beskydd. Petrus Nobelius, alternativt Peter, eller Petter, som en del senare kallat honom, blev häradshövding 1695 och året därpå gift med Olof Rudbecks dotter Vendela. De umgicks i de bildade kretsarna, men Petrus Nobelius drabbades av ohälsa och avled i Uppsala på hösten 1707.

Fast i minnesskriften skrivs också, för säkerhets skull, att ”Om Nobelius börd är intet med visshet känt”. Och först 1686 antogs en lag som innebar att kyrkan var tvungen att föra kyrkböcker.

Det var Alfred Nobels farfar Immanuel Nobel (1757-1839) som förkortade efternamnet Nobelius. Först ändrade han till Nobell och sedan till Nobel under mitten av 1780-talet.

Imanuel d.ä:sSon Immanuel Nobel d.y. 1801-1872

Med Immanuels son Immanuel d.y. (1801-1872) slog den vetenskapliga begåvningen igenom. Hans bana är märklig. Som fjortonåring gick han till sjöss och efter hemkomsten började han, 17 år gammal studera arkitektur på egen hand.

Vid kung Karl XIV Johans besök i hans hemstad Gefle hade Nobel konstruerat en äreport som drog uppmärksamheten till sig. Han blev omgående antagen på arkitekturlinjen vid Konstakademien i Stockholm. Som professor Bloms assistent uppförde han ett flertal byggnader och kallades 1827 som lärare i geometri och maskinkonstruktioner vid Teknologiska Institutet. Snart slog emellertid Immanuel d.y. om till en mer äventyrlig tillvaro som uppfinnare och affärsman. Hans konstruktion av en vattenmina var så märklig att han inbjöds av den ryska tsaren till S:t Petersburg, där han uppmuntrades anlägga en specialfabrik för minor.

Den uppförda äreporten.

Ryssland blev hans arbetsfält

När Immanuel Nobel – Alfreds far – gjorde konkurs i Sverige fann han för gott att flytta över verksamheten till Finland och Ryssland. Familjen var då mycket fattig, hustrun försörjde den genom att förestå en mjölk- och grönsaksbutik, och sonen Alfred sålde tändstickor på gatan. Efter några år lyckades Immanuel Nobel emellertid bygga en större verkstad, där han tillverkade kanonlavetter och ångmaskiner och uppfann en centraluppvärmningsanordning, som är prototypen för det moderna värmelednings-systemet.

Genom flera krigstekniska uppfinningar bland annat sjöminor, fick han rykte som Rysslands främste maskiningenjör, och hans konstruktioner bidrog verksamt till att Kronstadt och Sveaborg under Krimkriget lyckades hålla fientliga flottor på avstånd. äldste sonen Robert Nobel hade hand om mineringen i Finska viken.

Immanuel Nobel var på väg att bli storindustriell magnat

Men freden satte punkt för hans planer och hans industri, som vid denna tidpunkt sysselsatte över tusen arbetare. Hans näst äldste son, Ludvig Nobel, kom senare att fortsätta verksamheten i Ryssland. Själv flyttade Immanuel Nobel hem 1859 och anlade 1862 en sprängämnesfabrik (snarast ett laboratorium) på Heleneborgs gård på Söder i Stockholm. Där sökte han utexperimentera en ofarlig form av nitroglycerin, samtidigt som sonen Alfred Nobel höll på med liknande experiment i S:t Petersburg.

År 1863 återkom Alfred till Sverige och tog patent på en ny sprängmetod. Försöken fortsatte på Heleneborg under gemensamma ansträngningar, men i september 1864 inträffade en katastrof: laboratoriet sprängdes i luften, varvid fem människor dödades, däribland Emil Nobel, den yngste av de fyra begåvade sönerna. Alfred Nobel fortsatte trots olyckshändelsen med experimenten, nu på en i Mälaren förankrad pråm

Immanuel d.y. Nobel föddes i Gävle 1801 och flyttade till Stockholm 1819.

————

1827 gifte sig Henrietta och Immanuel i Stockholm, Hedvig Eleonoras församling. Därefter flyttade dom till kv Hornsbruk, Hornstullsgatan på södermalm. Där föddes den förste sonen Emanuel den 6 juli 1828. Han dog tyvärr 15 maj 1829 i maginfektion. Sedan föddes sönerna Robert

1829 och Ludvig 1829. (Ludvig gifte sig 2 ggr och blev far till 18 st barn)

1830 köpte Immanuel ett hus på ön Långholmen (Mitt emot Heleborg). Immanuel var då en framgångsrik uppfinnare och byggmästare. Huset brann ner. Henrietta var ensam hemma och lyckades bara rädda barnen Robert och Ludvig medan allt lösöre brann upp. 1832 samtidigt som fadern förlorat en massa pengar i byggbranschen då flera pråmar med stora laster med byggmaterial sjönk och hans företag gick i konkurs. Dom flyttade då till Norrlandsgatan 11 (numera nr 9) och sonen Alfred föddes 1833.

Sedan flyttade dom till Havssvalget, kv Sjömannen tomt nr 7, Nybro Rote. Där föddes deras första dotter Henrietta Charlotta Wilhelmina 1836. Hon dog 1838 efter dom flyttat till Humblegården 118. Ingen dödsorsak anges.

Sedan flyttar fadern Immanuel till Åbo 1837 då han åter hotades av gäldstuga. Där försökte han värva kunder till en kautschukfabrik och fick några arkitektuppdrag. Han skall ha bott hos en “hökare” Scharlin. I december flyttade han till S:t Petersburg där han startade en mekanisk verkstad.

År 1838 påträffas familjen Nobel på Brahegatan 115. Där bodde familjen då Alfred började i St Jakob Apologiftskolan1841 som ska ha legat på Hamngatan och slutade året därpå med betygen: Färdigheter i: […] i alla ämnen Berömlig, Flit Berömlig. Uppförande Berömlig. Övr upplysn faderns yrke: Konduktör

Faderns ekonomi hade hämtat sig och han flyttade från Åbo till St Petersburg där han startade nya företag som konstruerade och utvecklade minor. Efter fem år i Finland och Ryssland hade fadern fått det bra ställt och lät skicka efter sin familj 1842. Dom flyttade in i eget hus och Immanuel hade åter ett framgångsrikt företag med gjuteri och en verkstad för tillverkning av minor, vagnshjul och maskiner. Barnen fick privatundervisning och när dom blev lite äldre fick dom hjälpa till i verkstaden. Sonen Alfred var ofta sjuk och hade huvudvärk under sin uppväxt. Nya syskon blev det i St Petersburg, en bror Emil född 22 oktober 1843, sedan kommer en syster Betty den 25 september 1849, tyvärr avled hon 1851 endast 1.8 år gammal av inflammation och en bror Rolf föddes 28 november 1855. Han dog 10 år gammal i maginflammation .

Nu startade fadern också ett litet laboratorium Nobel & Söner där dom experimenterade med ett ämne som hette poryglycerin och det bestod av svavelsyra, salpetersyra och glycerin. Det ämnet var mycket explosivt och mycket kraftigare än svartkrutet men självantände vid 180c. Ämnet gick tyvärr inte att antända med stubin vilket var ett stort problem. Företaget gick mycket bra fram till Krimkrigets slut då beställningarna av främst minor från Ryska armén avtog. Immanuel fick låta sitt företag gå i konkurs och återvände till Sverige och flyttade i sept 1859 till Huddinge, Vårby och en gård som hette Johannesdal en bit utanför Stockholm. De tre äldre bröderna, Robert, Ludvig och Alfred stannade kvar i St Petersburg då Ludvig hade en sparad slant för dom att leva på.

Alfred inredde ett litet laboratorium i köket i den lilla lägenheten som han delade med brodern. Där lyckades Alfred till slut att lyckas antända ämnet som numera kallades nitroglycerin. Efter detta lyckade experiment så gjorde Alfred många nya experiment men blev till slut tvungen att flytta då grannarna klagade över alla explosioner. (Konstigt?) Alfred flyttade då till familjen i Stockholm som nu flyttat till Helenborg 1861.

På Heleneborg arbetade Alfred tillsammans med sin far och sin bror Emil som hade startat ett litet laboratorium i ett av husen. Alfred var mycket ute och demonstrerade sitt nya sprängämne för armen bl a men det ansågs vara för opålitligt. Alfred gjorde nya försök att antända nitroglycerinet utan att använda stubin och krut som han misstänkte var boven i dramat. Till sist lyckades han med att antända nitroglycerinet med att använda en anordning med en tändhatt istället och därmed var den nya sprängtekniken född. Nu döpte Alfred om nitroglycerinet till Sprängolja.

Nu gick försäljningen lysande. Det fanns dock ett problem och det var att kunna producera så mycket sprängolja som markanden ville ha. Alfred fortsatte att arbeta med olika metoder för att kunna klara att producera sprängolja i stora mängder. Det var nu som Emil, Alfreds yngre bror, tillsammans med en kamrat från Uppsala skulle experimentera själva med att få fram en bra snabb metod, för att troligen imponera på Alfred, men glömde u ivern bort att sprängoljan inte fick komma upp till maxtemperaturen +180 C och en vådlig explosion uppkom och Emil och hans kamrat med flera dog. Se olyckan vi Helenborg

Alfred var under en tid nära att ge upp arbetet med sprängoljan. Se utredningar, domstolsutsagor Alfreds fortsatta liv på sid 1 Hemsidan. Föräldrarna bodde kvar på Heleneborg ända tills fadern Immanuel dog där år 1872. Modern Henrietta bodde dock kvar där som änka ända till 1877.

Sedan flyttade modern Henrietta till Götgatan 32 A där hon bodde till 18 mars 1881. Sedan flyttade hon för sista gången till Hamngatan 20, där hon avled 1889.

Immanuel Nobel d.y. (1801-1872), son till Immanuel d.ä.

Alfred Nobel (1833-1896). Sonson till Immanuel d.ä. och son till Immanuel Nobel d.y.

NÅGOTom Alfred också!

Alfred Nobels farfars farmors farfar Johannes Rudbeckius (1581-1646) var biskop i Västerås, hovpredikant hos Gustaf II Adolf, professor i matematik och teologi. Grundare av Sveriges första gymnasium. Står staty utanför Domkyrkan i Västerås. Gift 1610 med Kristina Stjernman (d. 1618). Gift 1620 med Magdalena Hising (1602-1649), elva barn, vilka är upphov till 78 barnbarn och 195 barnbarnsbarn.

johannes%20rudbeckius