Om ett kvinnoöde med lyckligt slut
Av
K. Sune Larsson
Det finns en riklig litteratur om framgångsrika personer i Gävle under senare delen av 1700- talet och hela 1800-talet. Främst skildras de dominerande familjerna inom handel, sjöfart och järnhantering. Att de lyckades berodde på nära ekonomiskt samarbete och släktskap. Man kan säga, att det är en tid då inte bara enskilda personer gör “klassresor” utan det är också släkternas “klassresor“, se bl.a. v. Horn, 1937; Elfstrand, 1964; Nilsson, 2006; Lundblad, 2008.
Då det förekom ekonomiska sammanbrott och konkurser skildras detta ingående. Däremot får man sällan veta om personliga öden som sjukdom och död, i synnerhet då barn blir föräldralösa. På den tiden saknades sociala skyddsnät, men det fanns stöd och hjälp från familjen, nära vänner och forna yrkesbröder/arbetskamrater, tror jag mig ha upptäckt. Även om det är svårt att hitta alla bakgrundsfakta vill jag berätta om ett sådant öde med ett lyckligt slut. Det gäller Betty Catharina Jäderholm.
Hon var född i Gävle och gift med tobaksfabrikören Per Christian Rettig.
Gravhällen berättar
Ett påtagligt minne av henne är gravhällen, som man hittar lätt på Gävle gamla kyrkogård och man behöver därför inte genast gå till arkiven för att få en första bild av henne. När man går Agnes von Krusenstjernås allé in på kyrkogården rakt fram mot släkten Elfbrinks gravkor, finner man P.C. Rettigs stora sandgrav omgiven av ett järnstaket, på höger hand i höjd med släkten Ennes gravkor. Han är begravd under en liggande häll på vilken det står
BRUKSPATRONEN OCH RIDDAREN P.C. RETTIGS FAMILIEGRAF
Men det är den stående gjutjärnshällen över hans första hustru, som drar till sig uppmärksamhet med sin storlek, genombruten och med dekorativa figurer. Texten är det mest intressanta och upplysande. Där står
Brukspatr. P.C. Rettigs
K. Maka Betty Cathar. Jäderholm F.1783 D.1844
Gravvården ger oss direkt information om sociala graderingar och gravseder. Den avlidna hustrun står med sitt flicknamn, Jäderholm. Så bibehöll också kvinnorna sina flicknamn på bergsmansgravarna. På hällen över Betty står på baksidan:
Studeranden Gustaf Thimoteus ♦1817 d 1836
Det är sonen Thimoteus, som hade dött åtta år före mor Betty, men de har en gemensam gravhäll. På liknande sätt har modern bergsmansänkan och sonen bergsmannen ett gemensamt gjutet kors på By kyrkogård. För dem var detta naturligare då de hade dött med bara sex dagars års mellanrum.
Själva den resta gjutjärnshällen är också ovanlig till form och storlek. Var och när hällen över Betty Jäderholm gjutits och när den rests är inte känt. Man kunde i förstone tro att den kom från Skoglund & Olsons fabrik i Gävle som försett många kyrkogårdar med gjutna gravvårdar, men denna firma grundades först på 1870-talet. Att den satts upp under P.C. Rettigs levnad (1788-1862) anser jag för mindre troligt, utan mera sannolikt är att sonen Robert ombesörjde detta.
Man kan först konstatera att tobaksfabrikören har tagit ett kliv på den sociala rangskalan och kallas brukspatron i och med att han förvärvat Kilafors bruk 1831 och blivit riddare. Sederna förändras. Släkten Rettig har ytterligare två mycket höga gravvårdar av sten över Bettys son Robert (1818-1886) och sonson John Rettig (1847-1907), men på dessa finns ingen titel för de framgångsrika männen. För Robert Rettigs hustru Adelaide (1821-1892) står Rettig Född Garberg. För Johns hustru Antonie (1846-1933) står Rettig v. Eckermann Därigenom markeras kvinnornas släkters betydande sociala ursprung. Samtliga Rettigska gravvårdar finns avbildade i Stig Gavléns bok Gamla kyrkogården i Gävle 2006.
Läs mer om släkten Rettig! Där finns bilder på failjemedlemmarna samt gravvårdarna.
Vad vet vi om Betty som giftasvuxen person
Det är viktigt att veta att hennes namn har ändrats från ursprungligen Brita Caisa till Betty Catharina. Det har då funnits olika kombinationer som Brita Catharina och Fru Brita “Betty” Jäderholm. Det verkar troligt att Per Christian, som varit i England, funnit den engelska kortformen Betty för Elizabeth mera socialt passande. Eller var det ett bra smeknamn från början? Det namnet ges också senare till Bettys barnbarn.
Man får lära känna hustrun indirekt genom dokument om mannen och därför berättar jag först om honom.
Hur Per Christian Rettig kommer till Gävle
Han var född 1788 i danska Ringkjöbing, uppvuxe n i Karlskrona och dog i Gävle 1862. Fadern Steffen var tobaksfabrikör och efter gymnasiet följde lära under faderns ledning i konsten att förfärdiga alla sorters tobak. För att fullborda sin yrkesutbildning sändes Per Christian till England 1808 och här händer något som kom att betyda mycket för honom personligen och om detta berättas livfullt och i stort sett överensstämmande av von Horn, 1937; Bahne, 1950; Bergström, 2002 och Nilsson, 2006. Jag sammanfattar ur dessa: Sjökapten Carl Brelin från Gävle befann sig då i London och från sitt fartyg Union hörde han larm och skrik från en av hamnkrogarna. Han rusade in i lokalen och fick se en välklädd ung man med blodig näsa och panikslagen blick, omringad av ruskiga hamnbusar. Den kraftige 36-årige kaptenen blandade sig i slagsmålet och lyckades rädda ynglingen och bar eller släpade honom ombord på sitt skepp. Den misshandlade var svensken Per Christian Rettig, tjugo år gammal och han berättade för räddaren om sin bakgrund i tobaksyrket. Carl Brelin fann detta mycket intressant, då han haft planer på att gå i land och ägna sig åt just tobakstillverkning. Han hade visserligen ingen erfarenhet av sådan verksamhet men efter ett helt liv på sjön som löjtnant på Kronans fartyg och skeppare i handelsflottan hade han sparat en slant. Nu hade han genom en tillfällighet träffat en person som kunde konsten att spinna tobak och som kunde bli en pålitlig kompanjon. Brelin uppmanade Rettig att slå sig ned i Gävle och starta en tobaksfabrik där. Han erbjöd honom nödiga rum för fabriken och lovade inträda i företaget som bolagsman samt tillskjuta det behövliga anläggningskapitalet, berättas det. Det gick raskt undan och i november 1809 fick Per Christian tillstånd från Kommerskollegium för P.C. Rettig & Co att tillverka tobak och mala snus i Gävle. Man har anledning tro på den sagolika berättelsen så långt. Saga väves på sanningens varp. Nilsson Piraten, 1955.
Man kan också anta att kapten Brelin längtade hem till sin hustru Anna Stina Jäderholm och barnen. De var gifta sedan 1802 och hos dem bodde Anna Stinas syster Betty Jäderholm.
Hur Per Christian träffar sin blivande hustru
Flera författare berättar om detta. Jag har funnit det nödvändigt att citera dem utförligt för att, värdera sanningen i och betydelsen av påståenden om att Betty är föräldralös och att hon ärvt en förmögenhet efter fadern.
Gustaf L:sson v. Horn är den förste som beskriver detta år 1937 på följande sätt: “Det blev i det Brelinska hemmet, som pilarna skötos av. Hon var då 26 år gammal och både fader- och moderlös. Fadern Anders Jäderholm avled i Gävle 30 okt. 1793 och modern, Anna Christina Nyman, hade ryckts bort redan 10 febr. 1790. Mellan den unga damen och Per Christian uppstod redan tidigt ett vänskapsförhållande, som övergick i uppriktig kärlek. (///////) Nu bör naturligtvis inte förglömmas, att Betty Catharina Jäderholm efter sin faders död ärft en rätt bra förmögenhet. Jäderholm hade varit både handelsman och skeppsredare. Nu blev det den unge Per Christian, åt vilken det uppdrogs att förvalta dessa pengar.” Bahne skriver 1950: “Genom sin kompanjon infördes den unge fabrikören (så tituleras han i 1810-års mantalsförteckning) i sällskapslivet och blev välvilligt emottagen i de ledande kretsarna. Bäst trivdes han dock i den Brelinska familjen, där också kompanjonens ogifta svägerska, den föräldralösa Betty Catharina Jäderholm hade sitt hem och utövade en speciell dragningskraft. Hennes far hade varit en framgångsrik köpman och skeppsredare, som vid sin död efterlämnat en vacker förmögenhet. Per Christians böjelse för mamsell Betty blev besvarad, och i slutet av december 1810 stod bröllopet. Giftermålet gav den 22-årige främlingen en fast förankring i samhället, samtidigt som det kapital hans hustru medförde i boet högst avsevärt förändrade hans ställning i bolaget.”
Stefan Lundblad refererar 2008 till Bahne på sid. 155: “Till att börja med har jag redan nämnt att kvinnornas hemgift eller arv användes för att starta handelsverksamhet. Bland annat använde Per Christian Rettig sin hustrus arv för att starta sin tobaksfabrik. 1814 (62) Detta var inte något konstigt under denna period.”
Karl-Gunnar Bergström skriver 2000: “Således blev Rettig och Brelin svågrar och Fru Betty Catharina stammoder till Rettigska Gävle-grenen. Liksom sin syster hade hon ärvt förmögenhet efter föräldrarna, som hon förde med sig i boet. Detta gav Rettig en starkare ställning och större frihet att arbeta för firmans utveckling.” Varför har man upprepat påståenden utan att ifrågasätta sanningshalten?
Pehr Christian och Betty gifte sig 28.12.1810 och kompanjonen Carl Brelin var bröllopsvittne.
Föräldralös kommenteras
Att Betty var föräldralös, när hon träffade Per Christian framhåller både v. Horn och Bahne. Men detta kunde inte vara ett problem då. Hon var ju 26 år gammal och sedan länge giftasvuxen. Man kan gissa att hon ängslats att bli den ogifta mostern i systerns hus, när Per Christian gjorde entré. Lundblad påpekar, att eftersom stadens äktenskapsmarknad var liten var handelsmännen i Gävle och deras familjer nära förbundna med varandra. Anders Jäderholms efterlämnade unga döttrar hade inte varit inblandade i detta spel. Med facit i hand, anser v. Horn, att Betty genom giftermålet med den fem år yngre och relativt okände mannen blivit stammoder för Gävlefamiljen Rettig. Den kom ju att bli “befryndad” med familjen Garberg m.fl.
En vilseledande uppgift om släktskap med en annan känd Gävle släkt svarar Ulf Ivar Nilsson för i boken Gävle på 1800-talet s. 117. Han skriver: “Bara ett år efter ankomsten till Gävle hade Rettig gift sig med grosshandlardottern Betty Catharina Jäderholm och därmed blivit svåger med den mäktige Daniel Elfstrand.” Nilsson har sammanblandat namnen Jäderholm med Jäderlund. Karin Jäderlund (1769-1837) blev änka efter kommerserådet Daniel Elfstrand (1748-1815), se Från Gästrikland 1941 s 79 fotnot 8.
Beträffande arv efter fadern kommenteras
Det har upprepade gånger skrivits att Betty var dotter till en välbärgad grosshandlare, handelsman och redare. Låt oss undersöka faderns påstådda förmögenhet. Man kan konstatera att uppgifterna om att fadern Anders Jäderholm tillhört Handelssocieteten i Gävle och varit skeppsredare är riktiga.
I Gävle stads historia anger Percy Elfstrand (1946) följande för 1783. Briggen Brita Christina (129 läster) Hufudredare Herr Anders Jäderholm
Commendeurer Johan Dahl Briggen Neptunus (69 läster) Herr Anders Jäderholm
Commendeurer Pet. Trest Galeas Fortuna (43 läster) Hufudredare Herr And. Jäderholm
Commendeurer Corn. Cornelisson Fortuna förlorad utanför Gotland.
Det var stora båtar Anders Jäderholm ägde och kan jämföras med de som ägdes av kända Gävle släkter (Peter Brändström, fru Mau, C.A. Garberg, Daniel Elfstrand, Walley och son). I vilken bransch han hade varit handelsman är inte känt men att han liksom Anders Petter Göransson hade egna salubodar där de sålde sina varor nämner Lundblad sid. 162. Fram till 1786 i vilket fall är han grosshandlaren, men vad som händer därefter vet jag inte. Jag har inte funnit att Anders Jäderholm gått i konkurs. Han kanske till följd av sin och hustruns sjukdom hindrats i sin affärsverksamhet.
Det finns goda skäl att betvivla Bahnes påstående att fadern “som vid sin död efterlämnat en vacker förmögenhet” 1793 till Betty eller “en rätt bra förmögenhet” som v. Horn formulerar sig. Bahne skriver vidare, att det kapital hans (Rettigs) hustru medförde i boet högst avsevärt förändrade hans ställning i bolaget och v. Horn, att nu blev det åt den unge Per Christian det uppdrogs att förvalta dessa pengar. Lundblad är inne på samma tankar om arv efter fadern. Bergström menar, att liksom Betty hade systern ärvt förmögenhet efter föräldrarna, som hon förde med sig i boet och att detta gav Rettig en starkare ställning och större frihet att arbeta för firmans utveckling.
Av bouppteckningen efter Handelsmannen Anders Jäderholm den 30 november 1793 framgår att han då inte var en förmögen man och att det efterlämnade lösöret skulle försäljas på offentlig auktion. Herr Tolagscommisarien Eric Gustaf Elfstrand och Herr Coopvaerdie Capitaine Eric Torsk förrättade bouppteckningen på Magistratens uppdrag och som uppgiftslämnare fungerade Anders bror, Borgaren och Fiskaren Petter Jäderholm. Så vitt jag vet har dessa arv till systrarna inte dokumenterats. Inte heller har något arv till deras bröder antytts. Man får inte glömma att en uppgift blir inte sannare för att den upprepas ofta.
Jag tror, att det var mera av kärlek mellan två vuxna, ensamma, personer än snöda ekonomiska beräkningar som förde Betty och Per Christian samman.
Man har inte kommenterat det faktum att Betty och hennes syskon blev utan mor och far som barn. Modern Anna Christina Nyman (1749-1790) dog i lungsot och fadern Anders (1747-1793) i gulsot; inte av tvinsot som det står i Rettigsboken.
Det måste uppmärksammas, att när mor Anna Christina dog, bara 41 år gammal, var barnen Eric Gustaf 12, Anna Stina 10, Petter Johan 9 och Betty 7 år och det måste ha varit en påfrestande tid för dem. Man får också förmoda att det varit en svår sjukdomstid för Anna Christina och kanske hade även Anders börjat känna av sin sjukdom. Han hade ju inte långt kvar att leva han heller, han blev 46 år.
Den intressanta frågan är då, hur skulle änklingen Anders kunna trygga barnens framtid? Någon ordnad barnavård fanns inte i Gävle vid den tiden. Det hade funnits ett barnhem mellan 1777 och 1787. “Man bestämde sig istället för att mot fosterlön utlämna barnen åt fosterföräldrar, oftast givetvis till dem, som krävde minsta ersättningen. Barnen bortauktionerades helt enkelt…” står det i boken om Enskilda barnhemmet Salem. Att barnen skulle lämnas till helt främmande familjer får nog anses helt osannolikt. Att han som ensamstående fader skulle kunna ta hela det praktiska ansvaret för deras timliga väl och deras fostran förefaller mindre troligt. Tänkte han, att han skulle skaffa dem en styvmor om han fann någon villig att gifta sig med honom inom kort? Återstår möjligheten att någon närstående släkting eller god vän kan förbarma sig över dem. Vi kan undersöka de olika möjligheterna för barnen. Genom husförhörsböckerna kan man delvis se hur problemen löste sig även om man inte har reda på Anders Jäderholms ekonomiska situation 1790. Faktum är, att hemmet upplöstes på våren efter mor Anna Christinas död det året, men vart flyttar de?
Anknytning till Anders bror och kollegor/vänner
Änkemannen Anders Jäderholm och sonen Eric Gustaf finns således i husförhörsboken som börjar 1783 boende hos en Coopcapitain änka med en piga. Var flickorna och sonen Petter Johan bor är inte känt. Man återfinner något senare Anders och son med en ny piga boende hos borgaren Olof Bång. Där bor också Anders bror, fiskaren och borgaren Peter Jäderholm med hustru och en son.
Mellan bröderna tycks det ha rått ett gott förhållande vilket också visas förutom att de bor på samma ställe under Anders sista tid och att Anders varit fadder när Peters son döptes 1786 i Ulfö fiskehamn. Det finns därför anledning att berätta om Gävlefiskaren Peter Jäderholm även om han inte tar hand om brorsonen efter Anders död 1793. Om fiskaren Peter Jäderholm står skrivet i Kjell E.G. Söderbergs bok om Gävlefiskare i Ulvöhamn 1750-1850.
“Per (Peter) Jäderholm (f i Ovansjö, Gästrikland 1750 o d 1811 av slag. G 1785 m byggmästardottern Maria Fogman f i Leufsta bruk 1760. Enl. Gävle stads födelsebok föddes sonen Eric Gustaf i Ulfö fiskehamn 16. 9. 1786. Faddrar vid dopet var Grosshandlaren Anders Jäderholm, Borgaren Johan Ågren, Petter Johan Söderberg, Madam Christ. Björk, Madam Lisa Söderlind o Pigan Lisa Sundin. Sonen Eric Gustaf avled 1790 i koppor. I äktenskapet föddes också sonen Anders 1795.” (Söderlind skall nog vara Söderling). Man får också veta att Peter bodde på tomt nr 132/4:e kv (1799,1810)
Man kan se att dopvittnena tillhörde eliten bland Gävlefiskarna i Ulvöhamn och hade många släktband. Johan Ågren hade den största haxen. Att Anders, då framgångsrik grosshandlare, kom upp för att närvara vid dopet får anses som bevis på sammanhållning bröder emellan.
Anknytning till Anders bror och kollegor/vänner
Änkemannen Anders Jäderholm och sonen Eric Gustaf finns således i husförhörsboken som börjar 1783 boende hos en Coopcapitain änka med en piga. Var flickorna och sonen Petter Johan bor är inte känt. Man återfinner något senare Anders och son med en ny piga boende hos borgaren Olof Bång. Där bor också Anders bror, fiskaren och borgaren Peter Jäderholm med hustru och en son.
Mellan bröderna tycks det ha rått ett gott förhållande vilket också visas förutom att de bor på samma ställe under Anders sista tid och att Anders varit fadder när Peters son döptes 1786 i Ulfö fiskehamn. Det finns därför anledning att berätta om Gävlefiskaren Peter Jäderholm även om han inte tar hand om brorsonen efter Anders död 1793. Om fiskaren Peter Jäderholm står skrivet i Kjell E.G. Söderbergs bok om Gävlefiskare i Ulvöhamn 1750-1850.
“Per (Peter) Jäderholm (f i Ovansjö, Gästrikland 1750 o d 1811 av slag. G 1785 m byggmästardottern Maria Fogman f i Leufsta bruk 1760. Enl. Gävle stads födelsebok föddes sonen Eric Gustaf i Ulfö fiskehamn 16. 9. 1786. Faddrar vid dopet var Grosshandlaren Anders Jäderholm, Borgaren Johan Ågren, Petter Johan Söderberg, Madam Christ. Björk, Madam Lisa Söderlind o Pigan Lisa Sundin. Sonen Eric Gustaf avled 1790 i koppor. I äktenskapet föddes också sonen Anders 1795.” (Söderlind skall nog vara Söderling). Man får också veta att Peter bodde på tomt nr 132/4:e kv (1799,1810)
Man kan se att dopvittnena tillhörde eliten bland Gävlefiskarna i Ulvöhamn och hade många släktband. Johan Ågren hade den största haxen. Att Anders, då framgångsrik grosshandlare, kom upp för att närvara vid dopet får anses som bevis på sammanhållning bröder emellan.
“Inom fiskarkollektivet i Ulvöhamn ställde man upp för varandra.(///////) Ett uttryck för solidariteten inom fiskarsamhället var omsorgen om de fattiga. Bland Gävlefiskarna var det inte ovanligt, att man hemma i fiskekvarteren i hemstaden tog hand om äldre ensamstående.” sid 175. Fiskarbakgrund hade Sehlberg, Isac Brodin och Bång.
Ett uttryck för samhörighet tycker jag mig finna med fiskarsläkterna men också med Anders Jäderholms bekanta från tiden som redare och hur detta kommer broder Peter till del, se ovan.
I husförhörslistorna 1789-1795 finner man således antecknat boende under Borgaren Peter Jäderholm hustrun Maria Fogman och sonen Eric Gustaf som dör 1790 (Borgaren Olof Bång som nämnts). Efter Anders Jäderholms död bor Fiskare Peter Jäderholm och hustrun Maria Fogman (Coopcapitain Olof Alberg) och senare borgaren Peter Jäderholm m hustru Maria Fogman o son Peter f. 1791 (Coopcapitain John Dahl)
Anknytning till släkten Elfstrand
Betty finns under handelsman Pehr Elfstrand (1746-1798) i husförhörsboken 1795-1802. Det bör nämnas att där står Lena Elfbrink f. 1778 som piga. men Betty är införd som Mil Br Cajsa Jäderholm under Tolagscommisarien Eric Gustaf Elfstrand (1750-1811) och hans åtta år yngre syster Greta Lena fram till 1802. Var det en markering av klasstillhörighet trots allt? Anders Jäderholm och Eric Gustaf Elfstrand var jämgamla och man kan förmoda goda vänner med gemensamt intresse i sjöfart. Brita Cajsa var i tonåren när hon får växa upp i en ståndsmässig miljö där det fanns två pigor och betjänter. Kanske hon kommit till dem redan 1790. Man kan förmoda att den tiden var mycket betydelsefull för henne ur många synpunkter. Den ogifta Greta Lena Elfstrand var 25 år äldre och kunde säkert känslomässigt vara som en riktig fostermor för flickan. Hon lärde säkert också ut vad en kvinna i den sociala miljön ansågs skulle kunna i framtiden både goda manér och praktiska färdigheter. Det har också anspelats på att Betty från sin tidiga barndom genom faderns redarverksamhet fört vidare intresset för båtar till Per Christian. Hon hade förmodligen lärt mera om sjöfart senare som tonåring av Tolagscommisarien Eric Gustaf Elfstrand och hans kontakter. Genom de båda syskonen Elfstrand fick hon säkert god bekantskap med andra bemärkta Gävlefamiljer, vilket kan ha varit av betydelse för introduktionen av Per Christian i staden.
Anknytning till familjen Carl Brelin
Betty kommer till Carl och Anna Stina Brelin först 1807. Var hon bott från 1802 vet vi inte. Anna Stina finner jag först när hon gifte sig 1802 med Carl Brelin, född 1772 i Gävle och död där 1826. Hur och när de träffats är okänt. Hon föder sonen Carl Ludvig 1804 och ytterligare tre barn i rask följd. Här återfinner vi också flickornas bror Eric Gustaf, som tydligen får hjälp av Brelin att söka till flottan. Han dör i Stockholm 1809. Däremot har jag inte funnit något om broder Petter Johan förrän i Handelssocieteten i Gefle Minnesskrift som handlaren Pehr Johan född 1781 och död 1839, inträdesår 1811. Fiskaren Peter Jäderholms tvä söner kommer efter dennes död 1811 att göra Nordsjöresor åren 1818 och 1820 med kapten Carl Brelin. Han höll säkert ett öga på hustru Anna Stinas kusiner.
Bettys liv som maka till P.C. Rettig från l810
Mor.
Liksom många kvinnor på den tiden hade Betty många och täta graviditeter, vilket var påfrestande. Bara ett av de sex barnen dog i spädbarnsåldern, vilket var sällsynt.
Betty födde följande barn:
Pehr Cerelius 1811
Carl August 1813 d 1838
Carl Anton 1814
Gustaf Bernhard 1816 d samma år av okänd sjukdom
Gustaf Thimoteus 1817 d 1836 i Gävle utan angiven dödsorsak
Robert 1818
Betty som nära femtioårig kvinna.
Det finns ett porträtt av henne målat av den danskfödde målaren Carl Peter Lehman, som vistades i Gävle våren 1831. Hon har ett finskuret ansikte och en klar och säker blick. Lehman målade också Carin Garberg (1787-1859) f. Sehlberg, Gustafva Garberg (1794- 1873) f. Ennes med sonen Axel, Marie Göransson (1816-1871) f. Elfstrand. Flickorna Louise, Sophie och Adelaide Garberg. Carin Elfstrand (1769-1837) f. Jäderlund målades av Per Kraft d.y. Gemensamt är att kvinnorna har en håruppsättning som efterliknande den som drottning Josefina av Leuchtenburg (1807-1876) bar på en målning av Fredric Westin. Hon var vid sexton år gift med Oscar I. Detta enligt Herman Lindqvist (1999, sid.41). Men enligt Percy Elfstrand (1964, sid.36) är förebilden på samma målning drottning Desideria (1777-1860). “Den stora hattens plymer och fladdrande band går igen på nästan alla” säger han. Betty har en sådan frisyr och klädsel. (Det bör uppmärksammas att målningen av Betty har blivit allvarligt skadad, då den lånats ut från museet. Som tur är finns en fotografisk kopia.)
Personlighet och liv som hustru till en hårt arbetande man
Om detta får man veta något om i samband med hennes begravning. Ur v. Horn om Ätten Rettig 1791-1936 tar jag följande på sid. 50, 51.
“Mitt i sina framgångar och i den förnöjsamhetens lycka, som ett samvetsgrant arbete skänker, drabbades Per Christian Rettig av en hjärtslitande sorg. Hans älskade maka Betty Catharina insjuknade i gastrisk feber och dog den 6 april 1844. Begravningen ägde rum den 12 samma månad. I Gävle stad hade fru Rettig gjort sig aktad. Det var också uppriktiga vänner som sörjande möttes vid hennes bår. Bättre än långa beskrivningar tolkas den allmänna sorgen av de vackra verser, som lästes vid hennes grav. Låt oss endast lyssna till en av den gripande diktens strofer. Den lyder sålunda:
Så den ädla kvinnan verkat genom stilla dygd, Därför skall den godas minne länge vara i vår bygd, Och se! Tusen hjertan önska öfver hennes grafhög frid, Det är skönt att så välsignas, då man slutat livets strid.”
Den versens första rader intygar hur hon försynt och omtänksamt har fyllt sitt verksamma liv som maka och mor. Det är inte lätt att dokumentera hennes enskilda insatser i den framgång som maken rönte. Man kan konstatera att han hade först grundat tobaksfabriken, ägnat sig åt sjöfart och skeppsbyggeri och slutligen verkat som bruksägare. Han hade också byggt ett stort, ståtligt hem. Det är högst sannolikt att makan Betty fått ägna stor möda och tid att bistå med råd och uppmuntran vid sidan av husmors alla göromål. Hon beskrivs också som den alltid glada och gästfria värdinnan. Det berättas att Per Christian var en generös värd. I Herman Gyllenhaals Tjänsteresa i Gästrikland på 1820-talet s.44. berättar denne från den 1 juni 1828 “hos brukspatronen Rettig intagit en riktig gentil middag med ypperligt vin och den delicataste pounche uti en högst talrik societé (38 personer vid ett enda rakt bord i salen och flera vid småbord)…” Bland dagens societée fru Rettigs syster, enkefru Brelin. Söndagen den 10 augusti på hemväg från Elfbrink på Mackmyra besök hos vännen Rettig på hans landsälle Pehrsborg och en aftonmåltid. I den berättelsen bekräftas också hur systrarna Betty och Anna Stina håller samman och hjälper barnen i de nya umgängeskretsarna.
Sammanfattningsvis måste man nog anse, att Betty Jäderholm haft ett rikt och händelserikt liv tillsammans med Per Christian Rettig, när hon dör 61 år gammal. Som vi sett, kunde det slutat mycket olyckligt i barndomen.
Vad betyder Bettys gravvård i dag
Gravhällen markerar att Per Christian Rettig och makan Betty Jäderholm accepterats i kretsen av den tidens framgångsrika Gävlefamiljer. Betty har fått ett välförtjänt, bestående minnesmärke i gravvården, som ger oss anledning att lära känna hennes händelserika liv med ett lyckligt slut och värna hennes minne.
Jag vill avsluta med att citera hennes äldste son kommerserådet P.C. Rettig, som verkade i Åbo, när han donerade en summa till barnhemmet i Gävle 1868: “Minnet av den bygd, där man blivit född och fostrad, där man utgjort föremål för älskade och vördnadsvärde föräldrars aldrig svikande omsorger, där man i kretsen av kära anförvanter och värderade vänner tillbringat den löftesrika ungdomstiden under förberedelse för mannaålderns verksamhet, detta minne bleknar icke och dör, även då omständigheterna föra oss bort från den kära fäderneorten och fästa oss i det främmande landet. Tvärt om vinner det i ökad styrka för varje gång man förunnas att återse det kära barndomshemmet och därvid i tankarna genomleva de forna tilldragelserna samt erfara, huru väl man finner sig i kretsen av nära anhöriga och invid den vilostad, där de älskade bortgångne lagt sig till ro efter väl förrättat dagsarbete.////”.
LITTERATUR
Bahne, Eric (1950), P.C. Rettig & Co 1845-1945. Ett blad ur tobaksindustriens historia i Finland, Åbo.
Berggren, C.B. (1938) Handelssocieteten i Gefle 1737-1938. Minnesskrift till 200-Årsjubileet. Gefleborgs Tryckeri Aktiebolag.
Bergström, Karl-Gunnar (2000) Historieglimtar från Mårdäng. Om Amiralitets Leutnanten, Coopverdie Capitainen Carl Brelin och hans svåger och tobak. Hillebygden Nr 2: 2000.
Ekman, Henrik (1959), Enskilda barnhemmet Salem 100 år. Enskilda barnhemmet Salem i Gävle.
Elfstrand, Percy (1941), På tjänsteresa i Gästrikland på 1820-talet. Utdrag ur Herman Gyllenhaals resejournaler. Från Gästrikland.
Elfstrand, Percy (1946), Hamn, varv och sjöfart. Gävle stads historia, utgiven till Femhundraårsjubileet.
Elfstrand, Percy (1964), En släktkrets i bild. Reflexioner kring en utställning. Från Gästrikland.
v. Horn, Gustaf L:sson (1937), Ätten Rettig 1791-1936. Skandinaviska Släkt Studie Samfundet, Stockholm.
Gavlén, Stig (2006), Gamla kyrkogården i Gävle. Vandringar bland släkter, monument och kyrkogårdskonst. Knights Förlag/Stig Gavlén.
Larsson, K. Sune (1999), Bergsmans gr avvårdar på By kyrkogård, Ett tidsdokument. Centrum Tryck, Avesta.
Larsson, K. Sune (2004), Tjänande kvinnor och tidens hårda livsvillkor. Centrum Tryck Avesta.
Lindqvist, Herman (1999) Historien om Sverige. Ånga och dynamit. Nordstedts.
Lundblad, Stefan (2008), Hedersman handelsman eller verksam företagare. Den ekonomiska kulturens omvandling och de ledande ekonomiska aktörerna i Gävle 1765-1969. Uppsala Universitet.
Nilsson Piraten, Fritiof (1955), Vänner emellan. Albert Bonniers förlag.
Nilsson, Ulf Ivar (2006), Gävle på 1800-talet. Kultur & Fritid Gävle.
Söderberg, Kjell E.G. (1995) Ulvöhamn – två bilder ur ett fiskeläges historia (1995) under genealogiska notiser över Gävlefiskare i Ulvöhamn 1750-1850.
TACK
Till Gävle Kommun för bidrag till utgivning av skriften ett varmt tack.
K. Sune Larsson
———————–
I ett mail 2012-02-15 från Kjell Nordqvist fick jag följande meddelande.
———————————————
februari 12, 2012
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be
