Kvinnor under segel, Del 5 - av Ingvar Henricson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL INGVAR HENRICSONS BOK – Kvinnor under segel.

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta för att återgå till denna sida.

Klickbara bilder, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

______________________________

29. Kanske hade kapten Delaney på skonaren “Marion Renny” bara tänkt byta till sig sköldpaddsskal på Rubiana i Salomongruppen men invånarna på ön verkar ha fruktat det värsta, att de skulle bli slavar hos vita män. Kanske visste inte heller Emil von Vegesack vad resan gick ut på när han mönstrade på som förste styrman men han hade säkert hört talas om ”blackbirding”, det engelska Kapitalets metod att få lönsamhet på plantagerna i Queensland.

Blackbirder Daphne.

Unga män på öarna i Stilla havet fångades in och tvingades arbeta på sockerrörsfälten. Rosalie hade knappast kunnat föreställa sig att hennes adlige uppassare från atlantresan skulle sluta som ”långgris” och bli rostad över en öppen eld på en ö i Stilla havet. Det var september 1867 och kanske rentav dagen han fyllde 36. Två år tidigare hade Rosalie varit med och grundat Svenska Röda Korset.

Helstekt människa kallades långgris.

———————

30. Salomonöarna blev inte brittiskt protektorat förrän 1893 men Drottning Victorias Royal Navy hade ambitionen att upprätthålla lag och ordning även i Imperiets ociviliserade grannområden och sen 1808 hade man jagat slavfartyg på alla världens hav. När den brittiska rättvisan skulle straffa de skyldiga, drygt ett år efter att gävlesjömannen Emil von Vegesack och hans skeppskamrater blivit ihjälslagna, uppätna och utökat trofésamlingen av dödskallar, var det inte fråga om att bevisa något bortom varje rimligt tvivel. Det utdömdes två ton sköldpaddsskal i böter och när hövdingarna efter knappt ett år ännu inte betalat fick två av dem lova att döda den tredje men eftersom inte heller detta föreföll ha verkställts blev öborna beskjutna av HMS ”Blanche”. Med måttlig framgång jagade man även fartyg som sysslade med ”blackbirding”, dvs kidnappade arbetskraft på öarna, som den ökände piraten William Henry ”Bully” Hayes. Det går många historier om honom men den om att han varit styrman på ”Don Juan”, dvs den gamla gävlefullriggaren ”Daniel Elfstrand Pehrsson”, måste vara en ren skepparhistoria. För den som bara vill läsa saker med rejäl gävleanknytning kan jag tillägga att Drottning Victoria var jämngammal med Herman Wahlman, förste skepparen på ”Daniel Elfstrand Pehrsson, och hon var dessutom släkt med gävleskepparen Victor Berggrens hustru Louise på Avans herrgård!

Huvudjägare på Salomondarna ca 1930.

————————————

31. Anna Sundqvist från Södra Skeppargatan i Gävle firade sin 33-årsdag på Browse Island i Indiska oceanen efter att ha varit där i nästan tre månader. Det är ungefär mitt emellan Kupang på Timor och Cape Londonderry på Australiens nordkust. Sök med Google Earth!

Man vadade bland hajar och havsormar på Browse Island.

Hon avled vid 85 års ålder i Helsingborg, min födelsestad, och jag skulle gärna vilja hitta hennes dagbok från resan med skonertskeppet “Alert” 1882-84.

Skonertskeppet Alert.

Vid utresan samägdes det av Åkerson och Andersson i Gävle men snart delade de två grosshandlarna på fartyg och kolhögar. ”Alert” hade kommit till Adelaide med socker från Mauritius men sen hade valbograbben Melcher Sundqvist haft svårt att hitta en last till Europa. Så kom det sig att han hängde med den skånska sjöfartens mångförslagne Odysseus, Peter Nordfeldt på ”Kärnan”, till denna obebodda ö av kalksten och fågelskit för att med sin besättning gräva guano att sälja i London för fem pund per ton.

Skonertskeppet Kärnan.

På vägen hade de sett den rödfärgade himlen när vulkanen Krakatoa exploderat och de hade seglat genom aska och pimpsten i Arafurasjön:

Samvetslösa skeppare kunde för sådana här expeditioner fånga infödingar och sen lämna dem att törsta ihjäl på ön, den kanske värsta formen av ”blackbirding”. ”Alerts” besättning gjorde myteri men Nordfeldt slog ner det efter att själv nästan blivit ihjälslagen av den jättelike svarte ledaren för upproret. Anna lät sig ros över till ”Kärnan” och grät över den fångne upprorsmannen och utfodrade honom med kakor. Nordfeldt fick höra det när han kom tillbaka efter att hela dagen ha vadat med guanosäckar bland hajar och havsormar så ryggen blödde. Han rodde över till ”Alert” och talade om för henne att om hon en gång till kom ombord i ”Kärnan” och lade sig i hans sätt att upprätthålla ordningen skulle han kasta henne i sjön.

————————————–

32. När Anna Sundqvist varit vid Browse Island i 20 veckor kom en kväll en underlig farkost seglande med tretton skeppsbrutna. En av dem var en kvinna som såg ut att kunna föda vilken dag som helst och med sig vid handen hade hon en tvåårig dotter. Några timmar senare var Anna barnmorska när ett flickebarn kom till världen i ”Alerts” kajuta. Den nyföddas fader var en fyrvaktargrabb från Helgoland som med sitt barkskepp ”Yarra” förlist i en cyklon och den 15 januari 1884 drivit ner på Scott Reef, 17 svenska mil rätt västerut.

Vraket av Yarra vid Scott Reef.

Skeppsbåtarna hade gått förlorade och fartyget satt ohjälpligt fast på revet men kapten Schött satsade på att åtminstone något av de tre nordiska fartygen, ”Alert”, ”Kärnan” och ”Risö”, fortfarande låg kvar vid Browse Island och lastade guano. På en dryg vecka byggde man en katamaran av fartygets rundhult och annat lättare virke och på sex dagar lyckades man segla till Browse Island i gott väder. En storm skulle räckt för att göra slut på dem alla och om man passerat lite senare när det mörknat hade man missat ön. ”Alert” seglade till Darwin med kaptensfamiljen och fem av de skeppsbrutna. Briggen ”Risö” tog de andra fem medan Nordfeldt och ”Kärnan” styrde mot Cape Town. ”Yarra” var ett järnfartyg byggt i Sunderland 1870 och skrovet ligger fortfarande kvar på Scott Reef.

Melcher Sundqvist var kvar på skonertskeppet ”Alert” till 1888 när Lars Wilhelm Åkerson sålde det till Norge och sen hörde det hemma i Brasilien, Bergkvara och Göteborg innan det slutligen blåstes sönder och kantrade utanför Cape Canaveral i november 1918. Besättningen rodde i land i den enda livbåt som klarat sig. Det var byggt 1879 av ”Gerdas” skeppsbyggmästare O A Brodin.

—————————————

33. Gävles största fartyg sommaren 1883 var fullriggaren “Callao” som fördes av Johan Petter Påhlsson.

Callao på Penningby slott.

Han hade kommit till Australien med en trälast från Söderhamn och hade också svårt att få en last tillbaka till Europa. En av hans jungmän hade praktiskt taget frusit ihjäl på nerresan och sen rymde åtta man i Australien. “Gubben Påhl” blev precis som Sundqvist på “Alert” tvungen att mönstra på före detta guldgrävare, kaninjägare, fårklippare och efterlysta missdådare och antog förslaget från en skeppsmäklare i Adelaide att ta en last av kol från Newcastle norr om Sydney till Batavia på Java. Jag kan inte tänka mig att han som Sundqvist vågade sig på att gå genom Torres sund. Sundqvist hade litat på Nordfeldt och följt “Kärnan” som en skugga. Nästan säkert gick “Callao” tillbaka söder om Australien och sen upp mot Java. “Callao” klarade tsunamin från den exploderande vulkanen Krakatoa men en vecka senare rände hon på ett korallrev utanför Java.

Krakatoa flög i luften 1883.

Plötsligt var barkskeppet “Atlantic” det största fartyget i Gävle. På den tiden Björkebåten stod i museets entré fanns – det vågar jag påstå – en modell av “Callao” i en av fönsternischerna. Fast i aktern stod det “Carolina” och det tycks Philibert Humbla ha litat på. Jag gissar att Carolina hette modellbyggarens hustru, mor eller dotter. Jag lovar 100 euro till den som visar att modellens förebild var ett skepp “Carolina”. Idag står det keramikurnor och blomkrukor i fönsternischerna. Modellen på fotot här står på Penningby slott och det är utan tvivel ”Callao”.

—————————————————

34. Att ta sig igenom Torres sund med ett stort segelfartyg var något av en utmaning. Skepparen Hjalmar Dahlström gjorde det med skolfartyget ”C B Pedersen” i juli 1935.

C B Pedersen ex Elsa Olander.

Han hade siktat på Kap Horn men vänt för det satans vintervädret. Kanske fruktade han att de åtta betalande passagerarna skulle uppvigla besättningen till myteri. På den här resan rymde den 22-årige gävlegrabben Bertil Hjelmström en mörk natt i Torres sund mellan Australien och Nya Guinea. I skepparens gamla badkar! Bertils far hade velat se sin son bli sjökapten. Henning Hjelmström var själv en gammal sjöman och chef för Gävle Stuveri AB 1937-50. Henning ryckte in som skeppare på bogserbåten ”Oden” i juni 1936 och var nere i Pataholm och hämtade ”Gerda”.

Den som söker med Google på ”bath-tub + sailor + 1935” hittar Bertil direkt.

Bertil Hjelmström (1912-1979)

Hans flykt upptäcktes på morgonen och skeppare Dahlström tog med sig tio man i en livbåt och man sökte igenom den närmaste ön men förgäves. Bertil hade lyckats segla ännu lägre bort i det läckande träbadkaret och sen fått hjälp att komma vidare till Thursday Island. Där dömdes han till sex månaders fängelse och sen utvisning men domen upphävdes och i Sydney blev han något av en hjälte, speciellt sen han förklarat att han rymt för att han ville vara kvar i Australien. Fast det blev Nya Zeeland där han gifte sig med Tess från guldgrävarbyn Alexandra och fick fem pojkar. Med sina två förstfödda prövade Tess och Bertil på att bo i Gävle och Stockholm 1946-48 men hemlängtan blev för svår.

————————————————

35. Första halvan av 1870-talet hade varit en tid med stora vinster för svenska rederier men sen följde tjugo besvärliga år under ”den långa depressionen”. I större delen av västvärlden var det tryckta konjunkturer. Visserligen hade den svenska ångaren ”Ernst Merck” krossat Atlanten redan 1859 men svenska ångare höll sig till europafart och ”Ernst Merck” hade under sin atlantresa mest litat till seglen. Under de yra åren i början av 1870-talet grundades många nya företag i Sverige inte minst här i Gävle med Brynäsvarvet, gjuteriet Skoglund & Olson, Gefle Tändsticksfabrik, Ångbryggeriet, Porterbryggeriet, Bobergs fajansfabrik, Hillströms garveri och åtskilliga andra. Brynäsvarvet hade börjat i stor stil med kustångaren ”Norra Sverige” men gått i konkurs redan 1876. Under högkonjunkturen drabbades framförallt stockholmare av en ren och oförfalskad hybris och några av dem grundade Transatlantiska Ångskeppsbolaget med affärsidén om fraktfart på Fjärran Östern med ångare genom Suezkanalen. August Bång var nog med bland grundarna men så var han också rent mentalt på väg att bli stockholmare och några år senare lät han bygga sig ett praktfullt hus vid Stureplan. Hursomhelst byggde han här i stan ångskeppet ”Amerika” åt bolaget.

Amerika, ångskepp byggt 1872.

Det 64 m långa träskrovet, det längsta som då byggts i Sverige, skymtar framför den nya Brodinska ångsågen på fotot som togs från kyrktornet sommaren 1872.

Från kyrktornet 1872.