Publicerat i Gefle Dagblad Torsdag 24 oktober 1991
Åke Nyléns tidningsurklipp
Om jag säger att det som syns bortom hustaket på bilden är en central del av Gävle för nästan 100 år sedan så är det kanske ingen som tror mig. Men vänta bara!
Det ryker lätt ur en del av skorstenarna bland trängseln av fiskargårdar på det gamla Islandet. Kvinnorna tvättar i brygghusen. Två män ser ut att laga taket på fiskare Westlings uthus (1). En vit roddbåt (2) vilar ut i gräset. Där framför sjöbodarnas gavlar hade Islands-Lillån sakta flutit fram ända till våren 1888. Det skymtar en gubbe vid Södra varvets gamla smedja (3) och något kjoltyg vid Smedgränd (4). Eller är det oskärpa i springande byxben?
Det är en vacker sommardag. Jag skulle nog gissa på juni eftersom gräset vid båten inte är så långt. Jag känner mig rätt säker på att det är sommaren 1895. Året när Gefle Dagblad föddes. Tidningens första nummer kom ut den 11 april. En årsprenumeration kostade fem kronor.
Av skuggorna kan jag se att klockan närmar sig ett. Högst upp på gavelspetsen längst till höger (5) står Jesus och välsignar allt…ja, en kopia av Thorvaldsens staty av Frälsaren. Det är ett bra ställe att börja på.
Thorvaldsens Frälsaren
Betlehemskyrkan känner många igen. Invigd 1881 och kvar ända till 1975, när den ersattes av ett helt nytt koncept med både bön och badminton.
Och så över till andra sidan av bilden. Längst till vänster, alltså strax över taknocken på det stora plåttaket (6) i förgrunden, ligger ett tegelhus (7) med gaveln åt Södra Sjötullsgatan. Det är ritkontoret till Robert Sjöströms Mekaniska Verkstad. Själva verkstaden med smedja och gjuteri låg på andra sidan Södra Sjötullsgatan, alldeles utanför bildkanten.
På trettiotalet tog Gefle Stad över ritkontoret, byggde om det för köttbesiktning och putsade fasaden vit. Det revs vårvintern 1977, om jag inte minns fel, och var känt som hälsovårdsnämndens hus.
Hus t h, Hälsovårdsnämndens hus
På fyrtiotalet flyttade Bröderna Hansson in sina bilar i smedjan och gjuteriet. Vid mitten av sjuttiotalet revs allt och i stället byggdes här bo åt Statens institut för byggnadsforskning.
Alldeles till höger om ritkontoret syns gaveln (8) på den av de fem fiskargårdarna i kvarteret Springer som ligger närmast stan och finns kvar än i dag. Där bor (1993) konstmålarna Agneta och Robert Eriksson och dottern Lisa Marie med tuppar och hönor. Gårdens i modern tid mest omtalade inbyggare är nog tuppen Petter, som drabbades av utegångsförbud för sina höga kuckelikun men fick moraliskt stöd av TV-nyheterna.
Lite snett upp till höger från Petters hem ligger ett stort vitt hus med sex fönster i rad i övervåningen (9). Fasaden är mot Bergsgatan, i vår tid döpt till Waldenströmsgatan. Huset byggdes cirka 1886 av muraren som blev byggmästare, Sven-August Johansson.
Det är ett stort steg bort från fiskargårdarna. Det är hyreshuset som penningplacering eller för att säga det fränare, hyreshuset som spekulation. Den förre muraren och hans kompanjon Lars Johan Pettersson var flitiga byggare i den här trakten och försökte ibland med mer än de kunde låna ihop pengar till.
Till höger om det vita huset kommer sedan ett lite högre och mörkare med tre skorstenar på taket (10). En lång stege är rest mot kortsidan.
De som minns huset tänker kanske på sjökapten August Film som bodde här ända till 1945, det vill säga så länge han levde.
Han tillhörde den sällsynta sort av värdar som avskydde att höja hyran och i stort sett också lät bli. Hans döttrar älskade stället eftersom grundarna till Pix kokade knäck i källaren. Huset låg granne med Immanuelskyrkan och började rivas så smått sommaren 1980.
Själv bände jag med stort besvär loss en rejäl hög av skepparens gamla golvplankor och trampar nu samma däck som en gång han.
Alldeles till höger om August Films hus ligger ett stort vitt (11), apoteket Kronan. Kvar ända in på femtiotalet. Apotekare Johan Theodor Blom flyttade hit 1894 och lät stadsarkitekten rita om det till apotek. Några år tidigare hade Johansson & Pettersson byggt det åt en fabrikör.
Apoteket Kronan
Långt i bakgrunden mellan Films hus och apoteket syns skorstenen på Ångväveriet (12) vid Åkargatan. Det kallades också för Sjöströms fabrik efter grundaren och var en av stans största arbetsplatser. År 1918 byggdes det nya stora ångväveriet som nu är vårdskola.
När jag hamnar ända borta på Söder kan jag tillägga att tornet (13) till höger om väveriet är Navigationsskolans. Där utbildades styrmän och sjökaptener fram till 1912.
Ännu längre åt höger reser sig taket på Södertull (14), byggt 1880 och fortfarande kvar. Där sticker två små torn upp (15). De sitter på metodisternas S:t Petri i hörnet av Kaserngatan och Södra Kungsgatan och kan inte gärna ha sett så färdiga ut förrän 1895.
S:t Petrikyrkan
Förutom Södertull och den erikssonska fiskargården har ett tredje av bildens alla synliga hus klarat sig kvar till i dag: Frälsningsarméns församlingshus (16) vid Södra Fältskärsgatan. Det byggdes 1888 och tillhörde en dam som utan att spekulera i fastighetsbranschen bodde på annat håll. Kommendör Hanna Ouchterlony flackade över världen. Paris, London och New York.
Att bara tre hus är kvar av allt som syns på bilden gör det naturligtvis svårt att känna igen någonting. Dessutom saknas några av de gamla hus vi ser i dag. Immanuelskyrkan skulle ha hamnat mitt i bilden om det varit åtta somrar senare.
Av byggmästare Petterssons röda tegelhus i holländsk renässansstil på Södra Fältskärsgatan 5 syns inte ett spår. Alltså är det före 1896. Det är så jag kan datera fotot till sommaren 1895. Dalapalatset började byggas 1896 men det var lite utanför bildens högerkant.
Fotografen har utan tvivel ansträngt sig för att ta bilden. Han måste ha klättrat upp i ett av Brodins nybyggen, som alltid brukade stå med stävarna alldeles intill plåtverkstaden som syns i förgrunden.
I min bok “Inte bara en skepparhistoria” finns en liknande men fyra år äldre bild, tagen från ett infruset fartyg i ån. På den här bilden från 1895 har fotografen nog äntrat fyrskeppet “Almagrundet” eller träkolspråmen “SB Ettan” som båda gick i sjön 1896. Eller upp i någon byggnadsställning intill.
På stolpen med klätterpinnar hänger en nymodighet för stan, en elektrisk lampa. Staden själv nyttjar gaslyktor. Varvsägaren Olof August Brodin hade en ledarstil som en gammal brukspatron men tekniskt var han ibland före sin tid. Varvet höll redan i slutet av åttiotalet igång sina lampor med en ångmaskin som drev en elgenerator. Inte så långt efter Edisons första som började snurra år 1881.
Det är alltså inte sant som Gävle Energi påstår i sin jubileumsskrift att staden fick elljus för första gången år 1892.
De två avkvistade trädstammar som delvis skymmer sikten tyder på att fotografen inte haft så många utsiktsplatser att välja på. Hösten 1894 hade varvet sjösatt barkskeppet “Eva” men sommaren 1895 var inga riktigt stora fartyg på gång.
Det var en velocipedernas tid. Och den brasilianska gummirushens yraste år, när man byggde en opera i djungeln i Manaos. Gävletidningarna lockade till köp av en Dürkopp, en Coventry eller en Wolverhampton. Den billigaste modellen kostade 175 kronor och den dyraste 400.
Gefle Velocipedförening firade midsommaren med att cykla till Tierp. Sedan blev det ännu häftigare övningar. Tio vältränade män cyklade ikapp från Gefle till Uppsala och tillbaka. Vinnaren kom i mål efter åtta timmar, sju minuter och 30 sekunder.
Bilden visar ett fruset ögonblick men handlar om förändring. Det var säkert detta som mannen med kameran ville visa när han gjorde sig besväret att klättra på varvet. Kanske gick förvandlingen sedan inte så fort som han och många andra väntat sig. Det skulle komma att kosta mycket pengar för Gefle Stad att köpa in de gamla fiskargårdarna för att dra fram den nya tidens gator.
Egentligen var det väl ingen som trott på bluffen att gårdarna kunde köpas till taxeringsvärdena. Brädgårdsarbetare Johannes Carlsson hade undrat om inte stan ville köpa hans gård (17) för 10 500 kronor och fått ett motbud på cirka 3 500. När gården sedan exproprierades 1897 bestämdes priset till 7 000 kronor. Näst bäst betalt för sin gård (18) fick . skeppare Fernstrand, 16 000 kronor.
Vid midsommartid år 1900 revs alla gårdar mellan “Petters” (8) och “Polisstationen” (19) för att ge plats åt Brynäsgatan. Förmodligen var det flera av husen som plockades ner och sattes upp någon annanstans. Jag har bara letat lite förstrött så jag har inte träffat på några. Men en del av kompassmakare Graveleijs gård som låg där polishuset nu står flyttades till Djuphamn. Först ett förrådshus för hamnens seglingsmärken och i dag ett strandställe där man kan få bo någon semestervecka om man är lycklig nog att jobba i hamnen.
I flera av gårdarna har samma släkter bott i bortåt hundra år. Man har haft en häst, några grisar och kor i uthusen. Lite höns. På somrarna har man drivit ut korna på bete, kanske ända till Norrlandet som Hammargrens (20). Pojkarna har börjat som fiskardrängar och seglat uppåt Norrlandet efter strömming, gått till sjöss när de fyllt tretton, kommit hem och kanske timrat fartyg om vintrarna och sedan varvat fiske och diversejobb i hamnen på gamla dar.
Sommaren 1895 är den gamle fjärrfiskaren Grellson uppe i Trysunda med galeasen “Anna“. Hans gård finns kvar än i dag men går inte att se bortom det sjöströmska ritkontoret. Familjen Högberg (2) har också följt med “Anna” upp till sina fiskeplatser i Skeppsmalen. Erik Wilhelm Högberg fortsatte med detta ända till 1914 och blev den siste av Gävles fjärrfiskare. Nordins (22) håller väl mest till ute vid Lövgrund. Sjötullaren Axel Berg (23) tjänar så lite att han måste fiska för sitt husbehov.
Den gamle djupsjösailorn Carl Wilhelm Grundberg, i en gård bakom ritkontoret, har ankrat upp här hemma sedan flera år och blivit stadens hamnkapten. Han har nog kvar fiskerätt vid Lövgrund men med en årsinkomst på 4 000 kronor har han gott råd att låta sin franska hustru handla strömmingen på Fiskbryggan.
Tuppen Petters kända boning (8) ägdes sedan mitten av 1800-talet av Lindahl & Runers Mekaniska Verkstad som arbetarbostad åt fem eller sex familjer. År 1893 när firman gick i konkurs köpte lärarinnan Elna Forsberg gården och lät flera kvinnor flytta in. Det finns sex små hushåll i gården år 1895.
August Film och hans familj bor 1895 i en gård de ärvt efter sjökapten Thomas Öhman (24). Huset rymmer också en brödbutik.
På tal om rymma så var det precis vad August gjort från sitt skepp i Australien år 1888. Ändå lyckades han få befälet på en stor Göteborgs ångare när han kom hem.
När gården exproprierades 1897 fick Films 18 250 kronor för den. Det var det högsta pris som betalades för någon av de här fiskargårdarna och en bra grundplåt när August köpte det större huset (19) tvärs över gatan.
Fiskargårdarna är inte bara stadsbondgårdar utan där finns också allehanda verksamheter. I en av sjöbodarna kan man bli klippt och rakad och i en annan få sin skjorta tvättad.
Snart kommer fältskär Halldin att dra in hos lärarinnan och börja dra ut. Tänder, alltså. Här finns också flera skräddare, skomakare och sömmerskor. En gård är full av sotarmurrar (25) och hitom tullare Berg bor den kände repslagaren Leonard Sefbom.
Maria Skärberg som var änka efter en skeppare hade haft sin nipperhandel i det som först blev krog och sedan på nittiotalet polisstation (19). År 1895 bor poliskonstapel Blom där med sex andra poliser. Trots att huset nästan låg ute i Fältskärsgatan fick det vara kvar in på trettiotalet.
Ture Karlström bodde där som grabb och var gatans skräck långt innan han blev krigare. Han säger sig ha sett den riktige Jesus, där i trakterna. Originalet Jesus som samlade papper.
Fastän fotot är en stillbild är dess innehåll förändring. Året efter kom filmen till stan med sina fladdrande bilder. Madame Teufel och hennes Projektor. Fru Djävul, om ni så vill. Det ligger något i detta. Det vi ser på bilden är hur det moderna industrisamhället växer in över ett traditionellt samhälle.
INGVAR HENRICSON
————————–
december 06, 2012
Sammanställt och kompletterat med bilder av – lisse-lotte@danielson.be
