Publicerat i ? ?.
Åke Nyléns tidningsurklipp
”Frid vare med Dig herr rektor!”
Del 15 – Stormaktstiden.
År 1647 ligger köpmännens lastbryggor tomma i den stora byn (Gävle betecknas som by till exempel i Gävle stads tänkebok sidorna 4 och 3). Det är väl fortfarande liv och rörelse nere vid gistvallar och sjöbodar, då fiskeflottan rustas för sommarfärden; varje höst föses ett halvt tusental kor in över Gammelbron eller genom den breda Koporten vid Näringen, odörer av saltströmming och kodynga slår upp mot otaliga måsar som skriker över åsar och fjärdar.”
Denna målande framställning av Gävle år 1647 finns att läsa i en lärd uppsats, “Gefle Schola år 1647“, i Från Gästrikland 1968. Författaren är docent Alf Uddholm, under lång tid rektor för Högre allmänna läroverket i Gävle — under hans tid ändrades namnet till Vasaskolan.
Uppsatsen ger främst en god inblick i de ekonomiska förhållandena vid en svensk latinskola under stormaktstiden. Ur det spröda källarmaterialet i Vasaskolans arkiv har Uddholm lyckats vaska fram åtskilligt av värde. Många notiser har kuriosavärde, andra ger intressanta förklaringar till dagens skolverklighet.
Gävle latinskola hade 1647 fyra klasser. Till dessa kom en ettårig skrivareklass med uppgift att utbilda elever i skrivning och räkning för det praktiska livets behov. De övriga “teoretiska” klasserna — flertalet av eleverna där torde ha blivit präster — omfattade längre tid och motsvarade närmast vår tids stadier. Antalet elever vid skolan uppgick till drygt 90.
Klicka på bilden för förstoring.
Så här beskriver en gammal pennteckning 1671 års läroverksbyggnad.
(Webbmasters kommentar: S:t Ansgarshuset är en kopia av denna trivialskola fast den är vänd betr den långa sidan. Även Originalbyggnaden finns delvis kvar i Hemlingby – Lisse-Lotte Danielson)
Gränsen mellan elever och lärare var flytande. En djäkne (elev kunde gå direkt från rektorsklassen (högsta klassen) till att bli “kollega” (extralärare). En lärare vid skolan kunde vara “discens” (studerande) vid universitetet och en djäkne “docent” (lärare) för borgerskapets barn.
Det förekom att djäknar med familj var kvar i skolan, undervisade borgarbarn och studerade teologi för kyrkoherden i avvaktan på en lämplig tjänst eller fortsatta universitetsstudier. En sådan mångsysslande djäkne tillbringade enligt ett visitationsprotokoll från 1639 inte mindre än sex år i rektorsklassen.
Den ekonomiska grunden för latinskolorna, däribland Gävles, var de av Gustav II Adolf år 1624 påbjudna djäknepengarna. Dessa avgifter, räknade på antalet mantal i
socknarna, skulle levereras till prästerna för vidare befordran till skolorna, där de användes som avlöning åt lärarna.
För Gävles del rörde det sig om kontanter, inte om naturaprodukter som i södra Sverige. Befolkningen i Norrland och det nyerövrade Jämtland var sedan gammalt van vid att lämna pengar i stället för varor. Sannolikt berodde detta på att man aldrig behövt leverera naturaprodukter till tiggarmunkar i det klosterlösa norra Sverige.
Som uppbördsmän fungerade både djäknar och lärare. Dessa samlade in pengarna ute i socknarna tre gånger om året, vid läsuppehållen kring jul, sommar och Mikaelsmässan. Det senare lovet anknöts i Gävle till Älvkarleby marknad i oktober och fanns kvar till in på 1800-talet.
Uppbördstiden kallades “termini” (egentligen “mål”), medan läsperioderna benämndes “curricula” (“tävlingslopp”):. Terminologin gick tillbaka till munkarnas perioder för allmosegång. Uppbördsmännen fick betalt “pro labore” (för sin möda) då de redovisade pengarna. Löneutbetalningen skedde av praktiska skäl vid läsperiodernas slut strax före nästa uppbördslov, tre gånger om året.
Dessa penningdistributioner till uppbördsmännen är förmodligen ursprunget till våra nuvarande skolavslutningar med premieutbetalningar. Ett annat arv från 1600-talet är vår tids långa sommar- och jullov — de som alltså från början kallades terminer. Uppbörden av djäknepengarna i det vidsträckta och befolkningsfattiga 1600-talsssverige tog naturligtvis lång tid.
Uppbördsområdet för Gävle skola var enormt stort — hela Norrland. Efter tillkomsten av Härnösands trivialskola miste Gävle djäknepengarna från Norrbotten och Ångermanland. Ett nytt ekonomiskt bakslag för Gävle kom 1636 — det bottniska handelstvånget med förbud för Gävle att bedriva utrikeshandel.
Som kompensation för inkomstbortfallet fick Gävle skola av drottning Kristina år 1647 rätten till djäknepengarna från det i Brömsebro nyss erhållna Jämtland. Den förste uppbördsmannen var djäknen Jonas Olai. Under sin uppbördstid, som säkert var riskfylld, red han runt Storsjön med utvikelser till utsocknarna.
Under titeln “Rekonstruktion” ger Alf Uddholm en fantasieggande bild av Gävles och Gävle skolas ekonomiska och sociala verklighet år 1647. Det inledande citatet i den här artikeln är hämtat därifrån.
I slutet av sin rekonstruktion återger Uddholm Jonas Trasts — 1647 års rektor — funderingar kring de timliga vedermödorna. Nog framskymtar en hel del nostalgi hos hans sentida kollega. Rektorsbekymren tycks ha varit desamma då som nu.
“Skolans ekonomi är bekymmersam. Hela övre Norrlanden faller bort, djäknarna lämnar skolan. . . Nu måste vi nog sälja av vretar, om skolan ska klara sig. Det var så sant, vi måste betala ängsarrendet åt svåger Anthelius. Egentligen har han det oförskämt bra, konrektorn, lyfter gott salarium men ligger för det mesta nere i Uppsala och studerar. . .
Jonas Jonae Trast, Rector Scholae Gevaliensis, kliver försiktigt över ko- spillningen på fägatan och fram till sin skolestuga. Gammeldjäknarna tystnar.
Pax vobiscum — Pax tecum, domine rektor!
Frid vare med Eder — Frid vare med Dig, herr rektor!
LENNART ÖDEEN
Gå till presentationen om Lennart samt Innehållsförteckningen över samtliga avsnitt som kompletteras successivt.
Läs även Alf Uddholms berättelser.
————————————————————————————-
December 16, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
Pingback: Lennart Ödeen presenteras med successiv innehållsförteckning av sina avsnitt | Gävledraget