Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.
KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM – klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till nästa bild!
Hur Holms gräsland blev två tomter
I Nora-byn Sälja i Västmanland levde omkring år 1600 en viss Olof Andersson, vars tre söner — Mårten, Carl och Anders — under seklets senare del »emigrerade» till Gävle, där de alla tre fick burskap och antog namnet Holm. Mårten, som av allt att döma tycks ha varit den äldste av brödratrion, blev borgare i staden redan 1658 och ägde bl. a. ett »gräsland», på den plats vid nuvarande Glasmästargränd, där tomterna nr 4 och 5 i kvarteret Färgaren numera är belägna.
Det nyssnämnda »gräslandet» tillföll så småningom Mårten Holms son Olof (d. 1736) och ärvdes sedan av dennes son, som också hette Olof och var fiskare till professionen, men därmed försvinner också den Holmska släkten ur »gräslandets» historia. Olof Holm den yngre avyttrade nämligen 1740 vretens norra del till tomtplats åt borgaren Anders Jerdahl och resten till Olof Nilsson Hillgren, och på så sätt uppstod de två nuvarande fastigheterna Lilla Brunnsgatan 8 och Smedjegatan 15.
Lilla Brunnsgatan 5 blir släktgård
Det är icke bekant, huruvida Anders Jerdahl uppförde några byggnader på sin nyförvärvade gårdstomt — sannolika skäl pekar snarare mot, att den ännu var obebyggd, när han omkring 1742 sålde den till fiskaren Olof Iggberg. Hur lättvindigt det på den tiden kunde gå till vid fastighetsaffärer framgår för övrigt av en anteckning i 1758 års tomtbok, som meddelar, att Iggberg då ännu inte brytt sig om att »ta något köpebrev».
I och med Olof Iggbergs förvärv av fastigheten inleddes emellertid dess drygt sekellånga historia som släktgård. Olof Iggberg (d. 1773) tillhörde en släkt, som från Hille invandrat till Gävle, där han också själv var född» I unga år gick han till sjöss och gifte sig, endast ett par år över de 20, med Anna Johansdotter, bördig från Eds socken. Som så många andra sjömän i Gävle på den tiden gick han dock snart i land för gott och slutade sina dagar som fiskare och välbeställd borgare i staden.
Hans hustru överlevde honom och bodde kvar i gården, som hon dock med tiden överlät till dottern Christina och mågen Peter Nor lund (f. c: a 1741), en ånger- manlänning, som slagit sig ner i Gävle som fiskare, och sedan blev det deras son fiskaren Anders Norlunds (f 1774) tur att överta fädernegården. Han löste 1812 ut två av sina medarvingar, brodern Peter som 1808 tog värvning som gardist i Stockholm, och svågern Olof Nilsson, men sedan dottern Christina Catarina (f 1799) äktat kofferdikaptenen Augustin Berg, fick hon och hennes make 1818 köpa ena gårdshalvan för 225 rdr banco, samt ärvde med tiden även återstoden.
Augustin Berg (f 1791) var gävlepojke, son till fiskaren Jonas Berg och hans hustru Sara Cajsa Bång, och inregistrerades vid härvarande sjömanshus 1815 som styrman, vilket tyder på, att han även som yngre varit till sjöss. Han seglade som styrman med olika gävlefartyg på både Östersjön och värmen, tills han 1822 blev skeppare och borgare i staden samt av grosshandlare Öhrn anförtroddes befälet på briggen »Christina Elisabeth» om 85 lästers dräktighet. Han tycks emellertid aldrig ha tillträtt detta kommando, utan i stället övertagit kommandot på skonaren »Maria Lovisa» (46 läster), som också kom att bli hans enda fartyg. Den 23 november 1825 mötte hon nämligen sitt öde på Domansnäs, och kaptenen följde därvid sitt fartyg i djupet.
Efter makens förolyckande bodde änkan kvar i gården, men i augusti 1856 gick den under klubban och inropades då för 2.170 rdr 16 skill. banco av varvstimmermannen Anders Berglund och sjötimmermannen Clas Erik Hårdensson gemensamt. Därmed slutar också dess historia som släktgård, och den har sedan titt och tätt bytt ägare allt intill våra dagar.
Ur gårdskrönikan om Smedjegatan 15
Den södra halvan av Holms gräsland, vilken som ovan nämnts köptes 1740 av Olof Nilsson Hillgren till tomt, mätte 17X12 alnar och betingade en köpeskilling av 112 dal. kopparmynt. Hillgren var skeppstimmerman och förmodligen identisk med den Olof Hillgren (f. i Hille ca 1696, d. 1783), som enligt stadens vigselbok 1739 äktade änkan Catharina Meijer. Om honom och hans familj ger dock samtida handlingar föga ytterligare besked. Sannolikhetsskäl tala emellertid för att han var den förste, som bebyggde denna tomt, vilken med tiden övergick i hans dotters ägo, men icke heller hennes namn är med säkerhet bekant. Hon tycks emellertid ha innehaft åtminstone halva gården till 1805, då sjömannen Carl Lindholm ropade in den på auktion.
Av tomtböckernas i särskilt detta fall mycket kortfattade och oklara uppgifter synes den andra gårdshalvan långt dessförinnan ha förvärvats av segelduksvävaren Anders Löfström, som i sin tur tycks ha överlåtit den till laxnotdrängen Anders Öbom (f. ca 1747). Redan 1785 kom den Löfströmska gårdshalvan dock i skepparen Abel Mörks händer, transporterades samma år av denne på grosshandlare Anton Garberg, som fyra år senare återtransporterade den på skepparen Mörk. Den Öbomska familjen synes sedan ha bott kvar som Mörks hyresgäster ända till 1809, då Mörk sålde sin gårdsdel till sjöman Lindholm, som på detta sätt blev ägare till hela fastigheten.
Lindholm, som var född i Hållnäs 1777, hade en ganska äventyrlig levnadssaga. Som 24-åring inskrevs han vid Gävle sjömanshus, seglade sedan som jungman och matros 1801-05 och därefter huvudsakligen som timmerman. Under en resa med kapten Valleij rymde han 1809, medan fartyget låg i London, men dök upp igen 1812 i hemstaden. Han seglade sedan med olika skeppare till 1824, då han dog i Gibraltar.
Lindholms änka Brita Elisabeth Dunderberg (f. 1793) gifte nu om sig med skeppstimmermannen Per Hedquist (f. 1795). Från sitt första äktenskap medförde hon därvid tre barn, av vilka dock sonen Carl Gustaf (f. 1820) redan i unga år inskrevs vid Gävle sjömanshus och t. o. m. lät förhyra sig hos en skeppare, men tydligen ångrade sig i sista ögonblicket, gick i land igen och reste till Uppsala.
I sitt andra äktenskap (med Hedqvist) fick Brita Elisabeth Dunderberg ytterligare fem barn. och av dessa kom äldsta dottern, Johanna Mathilda (f. 1826 d. 1916) att med tiden bli ägare till fastigheten. Av hennes två bröder nådde endast den ene, Johan Erik Hedqvist (f. 1830) mogen ålder, och uppfödd som han var i Gamla Söders sjömanskvarter måste han naturligtvis pröva sin lycka på havet. Han tog alltså 1846 hyra som jungman på en gävleseglare, men hans sjömansbana blev ganska kort. Efter ett par år tog han hyra på en amerikansk seglare och snart kom från det stora landet i Väster meddelande om, att han avlidit i New Orléans.
Som fru Leufstadius lever säkert alltjämt Johanna Mathilda i äldre gävlebors minne. Hennes make, Petrus Leufstadius (f. 1823, d. 1874), med vilken hon redan som 22-åring trädde i brudstol, var son till en rådman i Öregrund, men lämnade vid 18 års ålder föräldrahemmet och begav sig till Gävle, där han 1841 inskrevs i sjömanshusets rullor och under de närmaste åren seglade som kajutvakt med sin äldre broder, Nils Fredrik Leufstadius, som 1841—4? förde befälet på den stora gävlebriggen »Enterprise» (121 läster. Av sin bror fick tydligen Petrus god undervisning ty redan från 1845 går han under benämningen konstapel och styrman tills han 1851 blev borgare och skeppare i staden samt anförtroddes befälet på skeppet »Eos» i 148,53 läster). Från 1858 återfinnes han emellertid åter som styrman på olika gävlefartyg. Under en av sina många resor avled han i Southampton.
Peter Leufstadius hade fyra barn, därav tre söner. Den yngste sonen stannade i land och blev brädgårdsbokhållare, medan hans två bröder valde faderns yrke och gick till sjöss. Per Wilhelm (f. 1852) blev styrman och bosatte sig slutligen i Newcastle, medan Alfred Emanuel (i. 1855), som var maskinist förblev sin hemstad trogen och bodde kvar i fädernegården.
Gamla fru Leufstadius blev till slut ensam kvar i gården. Hon uppnådde den höga åldern av nära 90 år, och efter hennes bortgång sålde sterbhuset den gamla släktgården till den nuvarande ägaren.
ERIK WICKBERG
————————-
FÖRORD
Sina mer än 500-åriga privilegier till trots har Gävle numera endast ett fåtal konkreta minnen att visa upp för den historiskt intresserade. Två förhärjande eldsvådor — 1776 och 1869 — ödelade praktiskt taget all bebyggelse norr om Gavleån, men kvar fanns då ännu den del av stadskärnan, som grupperade sig kring slottet och österut på åns södra sida. Men 1950- talets stora saneringsvåg sköljde med våldsamt kraft fram även över Söder, rivande med sig inte bara storparten av dess romantiska gårdsidyller, utan därtill så gott som fullständigt utplånande de återstående resterna av stadens medeltida gatunät.
Av det äldsta gatunätet återstår nu endast ett par korta stumpar av Smedje- och Västra Islandsgatorna på den östra samt Trädgårdsgatan på den västra sidan av stadens syd-nord- gående genomfartsled, medan huvuddelen av det s. k. reservatet är av betydligt yngre datum.
Det är mot bakgrunden av denna omfattande stadsförnyelse, som denna bok tillkommit efter att tidigare ha publicerats som en artikelserie i Gefle Dagblad. Artiklarna utgör resultatet: av omfattande undersökningar i olika arkiv, huvudsakligen stadens kyrko-, rådhus-, stadsingenjörs- och sjömanshusarkiv, i viss utsträckning kompletterade ur andra källor och genom intervjuer med äldre Gävlebor.
—————————-
juni 12, 2013
Gå till Startsida. Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
